Susanne Boll

Igår hade min favoritbloggare Skrivarmamman författarträff hemma i sitt vackra hus på berget. I ett slags tupperwareformat fick vi träffa Malin Persson Giolito, som berättade (roligt, modigt och entusiasmerande) om sin bok ”Bara ett barn” och sitt författande. Sedan sålde och signerade hon. Kolla!! 😉

Skrivarmamman (otroligt roligt att träffa ”på riktigt”) bjöd på lyxfika och vi fick chansen att i ett litet och avslappnat format lyssna till och ställa frågor till Malin. Det var en fantastiskt inspirerande kväll som gav mig puffar i rätt riktning både vad gäller skrivande och yrkesval i övrigt!

Nu ser jag fram emot att läsa Malins bok. Jag förstår att det är en viktig bok. Om ett barn. Bara ett barn.

…förvisade till trädgården. Rymningsbenägna små rackare!

Nu är semestern slut och vi har landat efter bröllopet. Barnen är inskolade i förskoleklass respektive nytt dagis och hemmet är nyfixat – dvs storstädat, rensat från gamla leksaker och kläder och delvis ommöblerat. Och sorterat. Saker som låg i odefinierade högar har fått bestämda platser! Och jag har fixat till ett riktigt trevligt arbetsrum i källaren. Vi är liksom IKAPP och det känns så skönt!

Sexåringen rensade själv (nästan) ut mängder av gamla leksaker och tyckte det var bra att ge dem till barn som inte har några. Sådant gör mig så stolt som mamma 🙂 Sambon (nu mannen!!!) åkte till Västberga Genomgångsbostäder med grejerna, och där blev han blev supebra bemött av en person som visade runt litegrann och berättade om deras verksamhet. Tips, tips!

Bil fylld av gamla kläder och leksaker.

Och nu sitter jag här framför datorn. Bok två är påbörjad, men motivationen låg. Istället söker jag jobb. Med öppet sinne! Fast helst vill jag jobba som journalist och skriva om psykologi. Eller i alla fall saker som berör. På 50%. Och skriva bok 2 resten av tiden då barnen är på dagis/skola mellan 8.15-16. Det jobbet finns dessvärre inte. I alla fall inte att söka. Så då får jag kanske skapa det? Hmmm.. jag har lite att klura på.

Lite mobilkamerasuddigt, men ändå 🙂

Nu är vi gifta! I lördags slog vi till. Efter femton år och två barn tillsammans…

Det blev en magisk dag med våra fantastiska vänner och goa lilla släkt. Allt var makalöst, från början till slut – vigseln, musiken, maten, talen, bandet… Och så blev jag nykär på kuppen 🙂

Före:

Efter:

Vi gick som på moln ut bland bubblorna till tonerna av ”What a wonderful world” på trumpet. Och litegrann svävar jag på moln fortfarande!

Alexander Durefelt med band spelade under kvällen. Ödmjuka och otroligt kompetenta rockstjärnor!

Återkommer kanske med fler bilder 🙂

Nu var det längesedan. Riktigt längesedan! Semesterhjärnan är fortfarande påslagen och själva semestern fortgår – för mig och barnen… Underbart slappt och skönt. Långa sovmornar och inga tider att passa. Men det innebär noll tid för mig sjäv (nästan). Och jag klarar inte av att formulera mig om jag inte har någorlunda tyst omkring mig. Så är det bara!

Sedan har jag (vi!) gjort en massa roliga saker de sista veckorna. Planerat bröllop (det närmar sig…). Träffat många både vuxen- och barnkompisar. Och så har jag blivit ”möhippad”! Jag blev blåst till tusen i lördags och fick ett fantastiskt dygn med mina fina, fina vänner! Återkommer om detta 🙂

Bjuder på den här tjusiga bilden tills jag får till en bloggstund igen. En dagiskompis till minstingen har en fantastisk utklädningslåda, som vi bara var tvugna att utforska ordentligt igår. Både jag och tjejerna! Foto: Jojo

Vi har en treåring i familjen! Och det firas bland annat med sexåringens egentillverkade tårta (nästan iaf, jag assisterade bara lite med gräddvispning och jordgubbs-skölj). Med (färdigköpta) chokladbottnar och mosad banan-fyllning. Mumma!