Månad: november 2013

Tack för bilderna Sofie Sarenbrant!

Nu har jag legat i sängen hela dagen och laddat för morgondagen. Och jag känner mig något piggare, halleluja!

För författarfrukost, för författarjulbord och för morgondagens signeringar i Norrköping och Linköping 🙁

Nu ska jag sova hela natten och dagen imorgon. FÖR DETTA TÄNKER JAG INTE MISSA!

Barbie tänker inte missa lite mat från Mc Donalds.

Den här till exempel!

Efter Norrköping swishar vi till Linköping, där vi är kl 14-16 i Akademibokhandeln, Ikanohuset.

På söndag är det skyltsöndag i Motala, och gissa vilka som är på Akademibokhandeln klockan 12-14 🙂

Jag ska bara pigga på mig först. Godnatt!

Spännande tider!

Det sista skrev jag på Facebook imorse. Man är ganska trött när man skriver så. Och ganska krasslig.

Nu ska jag berätta lite om vad som händer.

I onsdags gjorde vi det, som ni vet. Det som jag har haft ångest för hela hösten. (Katastroftankarna löpte amok fullständigt). Vi lät dottern genomgå en toncilloperation eftersom hon får 4-5 halsflussar per vinter. Minst.

Det här med att operera bort halsmandlarna må vara rutin, som alla säger, och ingen stor grej. För LÄKARNA. Som var proffsiga och bra på alla sätt och vis.

Men för OSS är det så långt ifrån rutin man kan komma. För oss är det ingen liten sak och för lillpluttan (sex år) är det en väldigt smärtsam sak.

Hon får maxat med Ipren och Alvedon var sjätte timme – dygnet runt – vilket inte räcker, så nu får hon även Ketogan (med morfin). För att slippa det ”panikonda” som gör att hon gråter helt förtvivlat, varvid man riktigt HÖR hur ont det gör. Då kan hon få i sig typ glass.

En vecka sedan operation idag. Snart ska det vända, sägs det. Thank god!

Det finns inget värre än att se någon man älskar lida så. Mammahjärtat BLÖDER.

Ville berätta. För dem som tror att en halsmandeloperation är en bagatell. IT IS NOT.

Men jag försöker ha perspektiv på saker och ting ändå. Det finns de som är sjuka ”på riktigt”. De som kämpar för sina liv. De som inte har råd att köpa hem nyponsoppa, glass, cola, vaniljyoghurt och annat som en liten kan försöka äta med sår i halsen.

Jag tänker att så snart jag blir frisk ska jag via Matkassen åka ut och hjälpa någon som behöver det. På riktigt.

Nu är både jag och dottern risiga. Men vi belyser med stil!

hos författarkollegan Rose Marie idag.

Ser fram emot att läsa hennes bok ”Konsekvenser av att dö”!

Detta blir ett ovanligt inlägg på min blogg, jag vet, men frågan är viktig. Enormt viktig!

Jag har berört ämnet tidigare

Majoriteten av kvinnorna som drabbas söker inte den hjälp som finns att tillgå. Målet med den här forskningen är att förstå detta bättre för att i förlängningen kunna bidra till att kvinnor får den hjälp, vård och det stöd de behöver.

När jag idag blev kontaktad en psykologkandidat vid Lunds Universitet kände jag att jag vill hjälpa till att söka deltagare till den här studien. Så. Läs gärna detta och fundera på om du, eller kanske någon du känner, vill vara med:

”Just nu söker vi deltagare till en studie vid Lunds Universitet som undersöker vad det innebär att må psykiskt dåligt i samband med att ha fött barn och varför så få mödrar söker hjälp för detta. Känner du igen dig eller vet någon som gör?

Din hjälp är ovärderlig för oss! Utan er har vi ingen möjlighet att driva forskningen framåt och genom kunskap kämpa för att minska den växande psykiska ohälsan hos moder, barn och familj.”

För kontaktuppgifter och mer information – klicka på länken!

Lillskruttan har ont men är tapper och vid gott mod. Avskyr dock medicinen. Allra helst den hon ska ta mitt i natten. Och mitt mammahjärta blöder.

Stordottern har varit på hajk. Hon har inte längtat efter mamma och kommer hem glad och stolt. Hon börjar bli stor. Lillan 🙂

Annat svajar i min närhet och själv lägger jag mig nu med frossa och ont lite överallt. MINNS INTE ATT JAG BESTÄLLT NÅGON INFLUENSA.

Jag är galet långt från tapper. Men somligt håller mig vid gott mod. Älskade ungar. Älskade make. Barbie Boll. ❤

Och så november i motljus då. Vilken dag!

För Max Berganders ”På andra sidan oss”. Max är son till Peter, som jag musicerat med i många år. Fina killar. Fin bok.