Månad: januari 2012

om Anna W och Felicia. Jag funderar mycket på dem, blir berörd och vill förstå. Och blir så glad när jag hittar någon som kan uttrycka de ord jag inte finner. Som Åsa.

Läs!

På söder. I en spännande lokal som vanligen fylls av aktiviteter som skratt-terapi, Harley Davidsson-bygge och musikframträdanden. Just igår samlades ett gäng skrivande människor. Många bekanta namn och profiler från Facebook och bloggar. Otroligt kul att ses på riktigt.

Den som anordnade det hela var Ann Ljungberg – författarcoachernas författarcoach – som lämnat sin segelbåt i Spanien för ett besök i Svedala. Och det var en VÄLDIGT nervös jag som pratade länge och väl om min alldeles egna bokutgivningsresa. Sjunger 100 gånger hellre än pratar, men övning ger färdighet, så…
Jag, som aldrig svettas, blev svettig! Av nervositet. Trodde jag. Men när jag nu ser Pernilla Alms bild, så förstår jag varför. En omedveten demonstration i hur Morgongåvan med fördel kan användas som hantlar 🙂
Pratade gjorde också AC Collin, om sin verksamhet och sitt skrivande.
Varg Gyllander blir intervjuad av Ann medan Pernilla och Simona väntar på sin tur.
Simona och Pernilla live-bloggar medan Varg, med jordens coolaste brallor, underhåller. Alla delade de generöst med sig av sina erfarenheter från bokbranschen. Mycket inspirerande!
Lars Rambe berättade om sin fascinerande författar-resa och om sitt förlag HOI (House of Independence).Anitha Östlund och Ewa Åkerlind avslutade kvällen.
Jag är så tacksam över att få träffa alla dessa läsande och skrivande själar. Varav somliga blivit riktigt goda vänner. Det förgyller livet något otroligt!

Tack Ann för en fin kväll 🙂

Kalla Kulor fyller 10 år i år och det firades med pompa och ståt på Fasching igår kväll. Musik, böcker, vin och mingel. Det kan inte bli så mycket bättre än så!

Kalla Kulors grundare och VD (hoppas att titeln är korrekt) Hans-Olov Öberg tillsammans ”marknadschefsdirektör” Ralph Lindgren. De berättade om höjdpunkter och smågalna anekdoter från de tio år som gått 🙂Kalla Kulor-författaren Peter Stjernström.Marcus Prifti, författare till poesisamlingen ”En käftsmäll är också beröring”, underhöll så det stod härliga till! Underhöll gjorde även förläggaren själv, med sitt bluesband.Lasse Anrell gästsjöng. Bluesraspigt och innerligt!Och vad gjorde vi? Minglade. Såklart 🙂

Så håller jag med Katerina Janouch i hur hon resonerar i Sofias intervju på Debutantbloggen.

Katerina Janouch har skrivit om det här också. Om att Anna Wahlgren borde tacka sin modiga dotter!

Visst lider jag med Anna Wahlgren. Att bli utlämnad på det här sättet måste vara fruktansvärt.

MEN

Jag tycker att Felicia Feldt (pseudonym) har rätt att berätta sin historia, för det har Anna Wahlgren gjort. Under många år och på olika sätt.

Felicia Feldt skriver nu om den grymma verklighet hon har upplevt. Den som ingen såg? Den som många borde ha sett?

DET kan vi lära oss något av, eller hur? Att vi måste våga se. Och reagera.

För övrigt har jag generellt svårt för ”uppfostringsmetoder”.

Vill ni veta vad jag tror?

Jag inte bara tror – utan jag är helt övertygad om – att det handlar om att se och försöka förstå just det unika barn man fått. De är ju olika, som bekant, de små liven. Har olika behov.

Självklart? Kanske det. Man kanske inte för alla.

Och det handlar om att lyssna inåt. Att inom sig finna hur man ska möta sin lilla unge. Och hur man på bästa sätt kan guida henne/honom genom livet.

Flummigt? Kanske det. Men jag skriver det ändå.

Visst är tips och metoder bra, men bara om de passar en själv och det barn man fått. Femminutersmetoden passade till exempel inte den här blödiga mamman 🙂

Inte lätt. Men det ska det väl inte vara? Det ÄR inte enkelt att vara förälder. (Eller människa för den delen.) Det måste vara den svåraste (och mest fantastiska) uppgift livet har att erbjuda.

Den perfekta föräldern finns inte. Såklart. Alla har vi fel och brister. Men vi kan göra vårt bästa för att se våra barn, se oss själva och försöka vara så bra föräldrar vi bara kan. Det är vi skyldiga de barn vi valt att sätta till världen. Tycker jag.

Och kör man fast får man söka hjälp. Kanske gå i terapi. ÄLSKAR terapi. Alla borde få chansen att gå i terapi!

När mina barn blir stora. Och vill skriva en bok om mig. Så önskar jag att jag kan säga som Katerina Janouch:

”Jag har varit snäll och gett mina barn all min kärlek och funnits till för dem och varken supit eller misshandlat dem på något sätt. Så varsågod ungar, skriv på. Mamma älskar er rätt in i evigheten.”

Och så hoppas jag att jag kan be om förlåtelse för de misstag jag gjort. De som jag garanterat gör. Fast jag gör mitt allra bästa för att vara en så bra förälder jag bara kan 🙂

I Stockholm. Idag.Och vardagen kickstartades med text-flyt. Både i nyskriv och i att få ordning på spretet som var.

Detta TROTS usel nattsömn orsakad av ny Tempur-kudde samt fyraåring som:
-Vill ha vatten
-Vill ha ny blöja
-Lägger sig PÅ mig
-Vill ha vatten igen
-Vill gå upp
-Lägger sig på mig – igen

My gosh.

Nu gäller:
-För mig – invänjning av Tempur-kudde
-För dottern – avvänjning (natt-) av mamma 🙂

Av tidning. Upptäckt och fotat av stordottern 🙂

Japp, ni läste rätt 🙂

Eftersom mannen har jobbat hela helgen är han ledig imorgon. Och skolan har studiedag. Så vi förlänger helt enkelt lovet!

Idag har vi lekt i skogen. Underbart väder för skogslek. Och jag undrar varför vi inte gör det oftare. När äventyret finns precis runt knuten.
Djungelgunga.

Och så har vi haft ute-julgransplundring med grannfamiljerna. Åtta barn och ett litet gäng vuxna. Vi dansade och demolerade goda små hus.
Och så en powerwalk på det. Med lånade stavar. För att få snygga armar.

Bra dag.

Jag har en kulturellt belevad kompis som för något år sen blev förskräckt när hon insåg att jag inte sett filmen Amelie från Montmartre. Då skickade hon den. Så himla gulligt. Och den var ju fantastisk!

Och nu kom den här (Lars and the real girl):
Som inspiration. Och kanske, kanske som en liten kulturell uppläxning 😉

Hursomhelst blev jag jätteglad. TACK!

Spännande läsning om hur det är att debutera som författare.

Min har återvänt (kunde till och med sjunga, om än lite rossligt, på repet igår kväll) medan sjuåringens vacklar något. Igår besökte vi vårdcentralen på grund av onda och vattenfyllda öron (hon kanske ska få rör, vilket verkar hjälpa många barn). Idag kräks hon. Lillskruttan …

Mannen intensivjobbar måndag-söndag den här veckan, men är ledig idag. Skönt!

Idag har jag alltså chansen att skriva lite, men avstår. Känns som att en långpromenad i solen och familjehäng lockar mer 🙂