Månad: augusti 2011

…är gott. Men jag tål dem inte! Skivan var dock trevlig 🙂

Kolla in min kompis Jojos fotoblogg – fantastiska bilder!

Städade sjuåringens rum ikväll. Ganska ordentligt. Vi gick igenom några av hennes ”gömmor” (inte godisgömman, den får hon ha i ”smyg” 🙂 ) och jag blev sur när jag tittade rakt ner i en kartong och fann flera av lillasyrrans saker. Bland annat en liten favvofigur, en ”diamant”, en ring och en nyckelring från Gröna Lund i somras – med en liten bild på mig och lilltjejen.

Jag frågade vad det var, men utan att vänta på svaret sa jag i nästa andetag att hon ju VET att man inte får ta saker från syrran!

Då ser hon allvarligt på mig och svarar att det är en minneslåda. Om hennes syster skulle försvinna. Komma bort. Eller dö. Och så fick jag syn på lådans yttersida:(Visar ju inte bilder på mina barn på bloggen annars, men riktigt så här ser min lilla inte ut längre, så…)

Lilla gumman! Det är så mycket som rör sig inom henne nu. Stora tankar. Om livet och om döden. Det är inte så lätt att vara sju alla gånger. Så stor, men ändå så väldigt liten.

Och jag lärde jag mig att lyssna först och skälla sen…

Fem lediga dagar ensam (hemma) med tjejerna och jag hinner inte blogga så mycket! Det är full fart. Minst sagt. Bullbak och garderobsrensning. Uppdatering av höst-/vintergarderoberna (= kolla vad lilla har växt ur, vad hon kan ärva av storasyster – det som inte storasyster ska sälja på hustrappens lilla loppis – och vad som ska skänkas). Och en del shopping. Ny overall till stortjejen. (JA, jag gillar att vara ute i god tid.) Mössor och skor till båda. Och så utfodring av oss alla tre. Och skötsel av vår hygien 😉 Lite städning. Vardagsfixet, ni vet.

Och en del annan underhållning. Jag vet inte hur det är med era barn, men mina är inte överförtjusta i att leka själva…

Jag klagar inte, utan tycker att det är mysigt att hänga med dem härhemma, men stunder för mig själv då och då är ju inte helt fel det heller!

Då är det värdefullt med grannar. Småkompisar som barnen kan leka med (de springer glatt mellan husen), trevliga vuxna människor som jag kan hänga med och en 19-åring som kan barnvakta när jag går på promenad.

Promenadvy över kyrkogård igår kväll:

Fem minuters power-vila i hänggungan:

hos Simona. Klicka er dit och bidra!

Jag läste den här boken för ett par veckor sedan. Sedan gav jag den vidare och har nog glömt en del som jag inte kan bläddra fram till nu. Så jag tänker inte direkt recensera den. Däremot vill jag rekommendera den. För att den så väl beskriver de destruktiva mekanismer som kan smyga sig in i en relation. Hur de med skrämmande effektivitet kan förtära en människa. Och hur den människan faktiskt sedan kan resa sig upp. Och gå vidare.

I det här fallet är det hon som faller. Kanske han också, efter att han en dag sagt orden. Jag älskar dig inte. Och går. Det anar man att han gör – faller alltså, på sitt sätt – men det är henne vi får följa. Henne och barnen. De som blir kvar. Och det är smärtsamt att läsa.

Man blir vansinnig på honom, som beter sig ärkesvinigt. Men även irriterad på henne. Som låter honom behandla henne som han gör. Hon rasar samman. Men kämpar. Har underbara människor omkring sig som finns där. Som inte ger upp. Och det är så himla fint. De relationerna. Grannen. Arbetskamraten. Brorsan.

Och barnen finns där. Och är just barn. För dem kämpar hon. Som en lejoninna. Lider med dem, skrattar med dem och – framför allt – skyddar dem. Flera av bokens starkaste scener, för mig, är då hon lyckas guida dem förbi det allra, allra värsta. Tröstar och förmildrar, trots sin egen totala förtvivlan. Hon kämpar och kämpar och ligger där mellan sina två tjejer. Natt efter natt. Trots hotet. Nästan hotet om sin egen undergång. För vem är hon om han inte längre älskar henne? Trots att hon vridit ut och in på sig själv för att bli den han vill att hon ska vara?

Utan att säga något om slutet, så fyller hämden en viss funktion i hennes väg tillbaka. Till sig själv. En gruvlig, ordentlig och förnedrande hämndaktion som får mig att le nöjt och skadeglatt…

Ha en fin kväll därute. Här ska nattas 🙂

Först kommer de över med dessa nybakade godbitar:Sedan ett glas rosa champagne.

Och till sist två små kompisar plus 19-årig barnvakt. Tack! Vad mer kan en gräsänka behöva?

Tack också bästa svägerskan Marie med familj för en mysig date 🙂

Hej!

Susanne har härmed erbjudit mig att få gästblogga här hos henne idag i och med min bokrelease. Tack S, snällt av dig. Jag heter Malin Roca Ahlgren och debuterar som barnboksförfattare nu i augusti på vivlio bokförlag med en flerspråkig bok på 4 olika språk som heter Var ligger Utomlands? Den handlar om en 5årig pojke som heter Leo som tar oss med på en tur runt världen. Boken släpps den 22 augusti och den 3 september är det releasefest på Internationella biblioteket. Alla är hjärtligt välkomna men osa då till info@vivlio.se senast 31 augusti. Mer om mig och boken finns på min blogg.

Malin Roca Ahlgren

Lycka till Malin! Vi ses 🙂

Men först – ytterligare en bild från Amficar-trippen. När vi körde omkring i Motala hamn. I bakgrunden syns Motala Motormuseum (avdelningen skrupelfri marknadsföring å föräldrarnas – och därmed muséets – vägnar 🙂 )
Hundtjatet fortsätter med oförminskad styrka. Rent av med ökad styrka efter det här tröjfyndet från Skänninge marken:
Strandlek och kvällsbad i Vättern. Livet på en pinne.
Mamma med sin barndomsvän Lisbeth, som kom på besök i stugan:
Kreativa korkar förgyllde flaskan till det rosa bubblet:

En kväll bestämde jag mig för att grilla. Istället för att hålla på med allt det där inne-fixet som krävs för att en grillmåltid ska bli komplett. (Ni vet – hacka grönsaker, fixa ev såser, duka osv). Könsrollsbestämda uppgifter ska man inte bara hacka i sig, minsann! Och det verkar så otroligt mycket skönare att grilla med en kall öl i handen. Eller inte. Efter en panikartad grillstund med brinnande korvar…
…serverades århundradets fulaste korvar. Kalla på insidan.
I fredags åkte vi till Kolmården, där vi slöt upp med Pernilla (alias Skrivarmamma) med familj. Jag tänkte att vi kanske kunde lyckas få till en fika eller lunch innan sällskapen drog iväg åt olika håll. Men vi lyckades istället flyta omkring tillsammans i flera timmar – mycket trevligt. Tack barnen för att ni ville samma saker!

Den här tigern tycktes tveka en aning och fundera kring om det där gröna vattnet verkligen var ok att doppa sig i…
…men när polarn (kärestan?) hängde på så:
Kanske världens härligaste djur:
Nu skulle egentligen semestern varit slut för min del, men eftersom dagis är stängt måndag-tisdag och skolan torsdag-fredag, så får tjejerna vara hemma den här veckan också. HEMMA hemma. Det är inte helt fel det heller. Det blir bra. När separationsångesten lagt sig…

Mannen hoppar nämligen – i detta nu – på ett natt-tåg till Norrland. Han ska fiska i fem dagar och jag saknar honom redan!