Min fina lilla unge (dåligt samvete)

Städade sjuåringens rum ikväll. Ganska ordentligt. Vi gick igenom några av hennes “gömmor” (inte godisgömman, den får hon ha i “smyg” 🙂 ) och jag blev sur när jag tittade rakt ner i en kartong och fann flera av lillasyrrans saker. Bland annat en liten favvofigur, en “diamant”, en ring och en nyckelring från Gröna Lund i somras – med en liten bild på mig och lilltjejen.

Jag frågade vad det var, men utan att vänta på svaret sa jag i nästa andetag att hon ju VET att man inte får ta saker från syrran!

Då ser hon allvarligt på mig och svarar att det är en minneslåda. Om hennes syster skulle försvinna. Komma bort. Eller dö. Och så fick jag syn på lådans yttersida:(Visar ju inte bilder på mina barn på bloggen annars, men riktigt så här ser min lilla inte ut längre, så…)

Lilla gumman! Det är så mycket som rör sig inom henne nu. Stora tankar. Om livet och om döden. Det är inte så lätt att vara sju alla gånger. Så stor, men ändå så väldigt liten.

Och jag lärde jag mig att lyssna först och skälla sen…

4 reaktioner på ”Min fina lilla unge (dåligt samvete)”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *