Nu är vi gifta! I lördags slog vi till. Efter femton år och två barn tillsammans…

Det blev en magisk dag med våra fantastiska vänner och goa lilla släkt. Allt var makalöst, från början till slut – vigseln, musiken, maten, talen, bandet… Och så blev jag nykär på kuppen 🙂

Före:

Efter:

Vi gick som på moln ut bland bubblorna till tonerna av ”What a wonderful world” på trumpet. Och litegrann svävar jag på moln fortfarande!

Alexander Durefelt med band spelade under kvällen. Ödmjuka och otroligt kompetenta rockstjärnor!

Återkommer kanske med fler bilder 🙂

Nu var det längesedan. Riktigt längesedan! Semesterhjärnan är fortfarande påslagen och själva semestern fortgår – för mig och barnen… Underbart slappt och skönt. Långa sovmornar och inga tider att passa. Men det innebär noll tid för mig sjäv (nästan). Och jag klarar inte av att formulera mig om jag inte har någorlunda tyst omkring mig. Så är det bara!

Sedan har jag (vi!) gjort en massa roliga saker de sista veckorna. Planerat bröllop (det närmar sig…). Träffat många både vuxen- och barnkompisar. Och så har jag blivit ”möhippad”! Jag blev blåst till tusen i lördags och fick ett fantastiskt dygn med mina fina, fina vänner! Återkommer om detta 🙂

Bjuder på den här tjusiga bilden tills jag får till en bloggstund igen. En dagiskompis till minstingen har en fantastisk utklädningslåda, som vi bara var tvugna att utforska ordentligt igår. Både jag och tjejerna! Foto: Jojo

Vi har en treåring i familjen! Och det firas bland annat med sexåringens egentillverkade tårta (nästan iaf, jag assisterade bara lite med gräddvispning och jordgubbs-skölj). Med (färdigköpta) chokladbottnar och mosad banan-fyllning. Mumma!

Dagens skönaste kommentar står 6-åringen för. Under en cykeltur i eftermiddags får vi syn på några som ställt upp sin husbil på en parkeringsplats. En kvinna sitter utanför vid ett campingbord och fikar (i bikini). Det ser onekligen lite udda ut. Och ganska grått och trist i jämförelse med alla vackra platser man SKULLE kunna ställa upp husbilen på härute. Tänker jag tyst.

Medan dottern på intet sätt tänker hymla med vad hon tycker om detta galna val av campingplats. Högt och på ganska bred stockholmska kläcker hon ur sig:

– Men vad tråkigt att campa DÄR. I bikini. Jag skulle hellre leva med en flock vargar!

Jag hukar mig, hoppas att kvinnan inte hört och skrattar åt hennes kommentar. Var får hon sina idéer ifrån!?

Senare ikväll var jag ju såklart tvungen att fråga. Hur hon tänkte när hon sa så? Och svaret är ju bara så självklart:

– Orup!

(Jag blir hellre jagad av vargar, dodododo…)

Igår hade vi en jättefin eftermiddag på Kolmården. Lagom varmt och glada barn (och vuxna)!

Jag önskar bara att jag kunde sluta med mina katastroftankar typ: Tänk om det börjar brinna (under delfinshowen), vart ska då alla dessa människor ta vägen? Hur komma uuut!? Ryker det inte lite? Och snälla piraten – släck facklan!
Eller, uppe i linbanan: Oj vad det blåser. Tänk om linbanan gungar för mycket, lossnar och kraschar! Sånt har man ju hört kan hända. Eller?
Eller, den kanske mest långsökta katastroftanken: Tänk om getterna och grisarna som barnen får klappa helt enkelt tröttnar på att bli jagade, tvångsmatade av små barnahänder, och brutalt klappade. Och löper amok! Börjar jaga barnen, stångas och bitas!!

Jag vet… Jag måste skärpa mig…

Coola djur!Coola tjejerBamseland från ovan. I linbanan…

Kan hända att vi har Stockholms finaste rosor!

På dagsutflykt till Söderköping, som är så vackert… Och det jag lägger krut på att fota är detta! Dessa hutlöst dyra – men fantastiskt goda – glassar. Införskaffade på glassattraktionen Smultronstället vid kanalen. Och så undrar jag varför vågen är så taskig mot mig…

Mina föräldrar har byggt en liten stuga på sin tomt där vi får bo. Och där har vi spenderat större delen av somrarna de senaste åren! Här syns litegrann varför.