Ha nu en fin jul alla fina bloggläsare. Vila, ta hand om varandra och ät gott!

Vi har haft redan haft tomten på besök. Han hade klättrat nedför skorstenen och lämnat klappar till de små liven vid brasan. I örngotten som dottern hängt upp i brist på strumpor 🙂 Och han hade ätit av kolan, ischokladen och pepparkakan som tjejerna lagt fram!

Nu laddar vi för grötlunch med mannens syster och familj. Sedan ska vi mysa, softa och hänga här hela dagen. Umgås. Kolla på Kalle och dela ut julklappar. Sa jag att vi ska äta också? Julmat i långa banor!

Kanske, kanske kommer jag att smyga undan då och då… Och leka med min nya kompis – HTC Desire. Kompisen som år 2011 ska förse den här bloggen med anständigare bilder var det tänkt!!

Och julaftonskvällen ska avslutas med ett bad. Hett, hett vatten och öppet fönster – så iskylan som möter värmen bildar härlig ånga i hela badrummet. Där ska jag ligga medan snöflingorna landar på näsan och kuckilura medan ungarna (förhoppningsvis) snusar utmattade och nöjda och fullproppade med jul i sina sängar! Så kanske även mannen 😉

Idag tänker jag på alla de som inte får jullov. På folk som har yrken som kräver närvaro även om det är jul. Somliga av dem änglar!

För fem år sedan åkte vi in till Astrid Lindgrens barnakut med en 1,5 åring liten tjej som haft diarré och kräkts ganska länge. Jag minns inte hur länge, men FÖR länge. Inget fick hon behålla. Och det började märkas på henne. Så till sist lämnade vi alltså vår lägenhet (utan tvättmaskin) på Fredhäll, i ganska stor hast och med badkaret fyllt av nedspydda handdukar och lakan.

Det visade sig att vår lilla unge fått något eländigt rota-virus och behövde läggas in med dropp. Vi var så rädda när de satte den där nålen i hennes arm. Hon somnade i en liten järnsäng och fick näring via en slang – med två dagar kvar till julafton. Jag grät och vi tvingade oss båda kvar på sjukhuset och sov ihopklämda i en smal liten säng bredvid henne. Hon bligade på oss med trötta ögon då och då under natten och somnade sedan om.

Dagen efter var hon lite piggare, men fick fortfarande inte behålla det hon åt och drack. Jag minns inte om hon fick mer dropp. Men jag minns att alla som tog hand om oss var så trygga och vänliga.

På julaftons morgon kunde hon äntligen behålla lite av det vi försökte få i henne. Chips funkade. Lyckan började smyga sig på och när hon började vandra runt i det där lilla rummet och le mot de snälla sjuksköterskorna. Och vi började förstå att det nog håller på att gå över. Det här också!

Jag minns att en sköterska (en julängel) kom in med en julklapp till henne i form av en liten goseleopard – och den står fortfarande för stor lycka när vi tittar på den idag.

Innan lunch skrevs vi ut. Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Fredhäll igen. Stannade på Vivo och köpte färdig julmat – jag minns att de till och med hade färdigkokt potatis! Vi lyckades boka en tvätt-tid till äckel-berget i badkaret (tvättstugan var inte direkt överbokad denna julafton…) och var så himla glada att vi fått komma hem.

Precis innan Kalle Anka började så landade vi i soffan med henne mellan oss. Vår lilla unge. Och hon satt där och sög på lite chips och en piggelin. På väg att bli bra. Och vi kände att detta var den bästa julen. Någonsin!! 🙂

Dottern (den sexåriga) ropar från pulkan, på väg till skolan.
– Mamma, stanna!
– Vad är det?
Jag vänder mig om och hon ler stort.
– Det här kommer att bli den bästa julen NÅGONSIN!

Tomas, som hjälpt mig med den här bloggen, har gjort en fantastiskt fin bok om Blackeberg. Titta här!

Men kolla! Hon skrev det helt själv, sexåringen. Frågade bara vilken bokstav ”kära” började med. Det känns som om kanske kan få lite särbehandling ändå… 🙂

”Kära tomten. Dom här polkagrisarna är till dig och till tomtemor. Puss och kram från…” Och där på slutet blir jag lite hemlig, eftersom jag inte vill avslöja mina barns namn här på bloggen.

Har spenderat förmiddagen på vårdcentralen. Mindre bra start på veckan och jag kan tänka mig en bättre uppladdning inför julen…

Eftersom vi var vakna i stort sett hela natten (treåringen hostade i stort sett hela tiden – på riktigt – HELA natten) så var jag rätt seg imorse… Ni som har barn vet hur det är. Det hostas, det kommer XXX i sängen under förnatten, man byter lakan, lägger ut handdukar, bullar upp med kuddar under huvudet – men är ändå inte HELT avslappnad under kommande hostattacker…

Jag yrade alltså omkring härhemma i något slags trötthetstöcken, kom iväg för sent och missade vår tid med åtta minuter. Klantigt! Vi hamnade i drop-in kön och kom därifrån 1h och 40 min senare. Segt…

Men skönt nog verkade det inte vara streptokocker den här gången, så vi hoppas klara lillfisans nätter (och dagar) bättre med hostmedicin. Ingen penicillin!

Hej alla! Nu är det inte många dagar kvar till julfirande och ledighet (kanske inte ledigt för alla men…). Vi har ägnat helgen åt slappande… eller ja… jag och tjejerna har slappat medan mannen jobbat. Och så har vi pyntat. Som vanligt håller vi inte tillbaka utan kör efter måttot ”ju mer desto bättre”! Här är granen. Inte så stylish men väldigt charmig.Detalj i gran – sträng groda…Ytterligare detaljer 🙂

Inser till min bestörtning att jag inte gick på det här eventet igår. Jag har ju ingen sån där iPhone och vet knappt vad en app är!

Men ni som följt den här bloggen ett tag ser ju att ett par av mina drömmars män var där. Attans!

…och kuttrar. Vi har flytt snön och söker skydd i en T-banenedgång. Och så passar vi på att ha lite duv-möte också.

Stockholms frusnaste duvor bor i Vällingby? 😉
Och kuttrar. Stockholms vekaste duvor bor i Vällingby 😉