…från och med nu ska jag ”killa mina darlings”. Och det är inte fullt så stimulerande som det låter 😉

…har lovat att läsa manuset med läkar-blick. Min berättelse utspelar sig delvis i sjukhusmiljö och nu ska vi se om jag fått till det rätt vag gäller såväl diagnoser och rutiner som miljöbeskrivningar. Efter att just ha lämnat manuset härså ska det bli ordning på det!

Jag känner mig lite nostalgisk idag, efter att ha fått äran att (sträck!)läsa en bloggkompis manus. Som alldeles säkert många fler kommer att få läsa framöver :-). Och då ser slumpen till att jag passerar det hus som mannen bodde i då vi blev kära på allvar 1995! Här, mittemot St Göran:Han lånade ett litet krypin på åttonde våningen (om jag inte minns fel) av sin syster. I min värld var det paradiset. Eller det berömda ”heaven number seven” 🙂

Sexåringens och min konversation tidigare ikväll:

– Mamma, när jag ser en kille, då brukar jag tänka mej honom naken. Hur han ser ut UNDER kläderna.
– Jaha. Oj. Varför då?
– Jamen, när man gifter sig, då ska man vara naken ihop. Och då är det ju lika bra att veta hur han ser ut!

That´s my girl!

Har skrivit de sista kapitlen!

Nu ska manuset bara nagelfaras ett eller ett par varv till och sedan skickas in för lektörsläsning på fredag. Som sagt – tjoho!

Eftersom en del av handlingen i bok nummer två utspelar sig på sjukhus, så har jag idag fått proffshjälp av en föräldraledig sjuksköterskegranne. Tack Kristiina!

Är helt crazy. Käkar leverpastej. Trots att jag har gikt!

Eller inte alls faktiskt… Snarare har jag varit strandad nära hemmet med Costaricansk baskilusk i magen, eller vad det nu är. INTE bebis hursomhelst!

Men nu mår jag bättre, så då blir det till att sätta fart! Skrivarmamma är redan klar med sitt manus och flåsar mig i nacken 🙂

Idag åker vi till San José och imorgon vidare till New York – Sverige.

…när det korrläses poolside. En konsekvens av pappersbunt mot blöt mage 🙂