Susanne Boll

Hursomhelst väldigt gott och lyxigt! Finns latte + pariservåffla måste det intagas 🙂 Bröllopsformen får vänta! Den ska liksom komma av sig självt hade jag tänkt…

Dessutom skrev jag stora delar av Morgongåvan på ett café i Sitges (utanför Barcelona) tillsammans med café cortado, juice och croissant – och det gick så bra att skriva i det sällskapet att den traditionen vore synd att bryta! För croissant och pariservåffla är ju NÄSTAN samma sak. Bara luft. Nästan. Väl? Inte så farligt för formen. Ändå.

🙂

Helt beroendeframkallande! Jag har varit fast i många år nu…

Lite pensjo-varningar:

– Jag vaknar tidigt. I och för sig mest på grund av barnen, men uppskattar det för att ”jag får ut mer av dagen”.
– Älskar bakelser. Mest Napoleonbakelser. Gillar att gå på kondis och än mer att köpa hem godsaker i fin pappbox med snöre runt. Har dock dragit ned på detta eftersom jag inte vill bli tjock. Unnar mig däremot frekvent en pariservåffla till kaffet och tycker att varje fik med självrespekt bör ha just pariservåfflor.
– Går sakta.
– Stannar gärna och pratar med folk jag möter. Både de jag känner och främlingar. Gärna äldre och hundägare.
– Föredrar hemtelefonen framför mobilen.
– Har utvecklat ett brinnande blomintresse. Tycker det är viktigt att pyssla om mina fyra pelargoner. Pratar inte med dem, ännu, men känner att det är på gång.
– Fotar frekvent olika blommor/växter. Som det här – alldeles FÖRTJUSANDE – äppelträdet 🙂

…mellan hägg……och syrén, tycker jag är den allra bästa. När allt spricker ut i blom och blir sådär krispigt vackert – ljusgrönt och färgglatt. Det bubblar av liv i hjärtat och hela kroppen tinar i solen. Jag kan inte sluta titta på och förundras av naturen. Jag njuter av dofterna. Blir lycklig av att vakna till fågelkvittret i gryningen. Och jag gläds när barnen plockar blommor, cyklar, springer runt – befriade från de otympliga vinterkläderna – och är ute längre på kvällarna.

Samtidigt gör det lite ont. En liten skärva av smärta i idyllen. I brytpunkten. Jag är aldrig riktigt beredd när det kommer. När våren kommer. Försommaren. När man ska ut. Njuta. Ta vara på det vackra.

Jag pratar inte gärna högt om att jag somliga dagar önskar att det regnade, så jag fick krypa in igen. Men faktum är att utan den där slängen av melankoli (och allergi!), så vore det inte detsamma. Sådan är våren för mig. Som livet självt. Bäst.

Nästa artikel i serien ”Mobbarna och rättvisan” – om Kerstin och Carina – är också viktig! Maciej Zaremba sätter ord på det osynliga. Smärtan och skeendena. Utfrysningsprocesserna. Lyfter dem till ytan, så de blir verkligt och smärtsamt tydliga.

Många befinner sig säkert i liknande situationer som Kerstin och Carina. Idag. I Kafkaland. Utan stöd, omgärdade av rädsla och utsatta för maktens allra mest intrikata redskap för att tysta, kväva, stöta ut och till sist bryta ner. De befinner sig i situtioner där de av samhällets instanser som ska värna om deras trygghet – falerar. Brister på olika sätt.

Många är också de rädda människorna. Arbetskamraterna, cheferna och andra omkring den mobbade. Hoppas de läser den här artikeln!

Hand i hand med dottern, 2 år och 10 månader. På väg till sängen för att natta. Stora, glada ögon ser upp på mig. Liten, liten människa. Förväntansfullt:

– Mamma, nä vi vatnaj, DÅ sta vi dansa natendansen!

”Natendansen” innebär att hon tjoande och skrattande struttar runt naken och emellanåt stannar och viftar på rumpan. Ibland står hon även på ett ben, medan hon liksom – oändligt sakta – lyfter och korsar det andra lite framför sig. Sedan växlar hon och gör likadant med det andra benet. Hela tiden förtjust leende och stint tittande på oss. Därefter lite spring och ytterligare lite rumpvift. Så fortsätter det en stund. En otroligt gullig liten föreställning 🙂

Det är lyxigt att vara förälder!

Tack för bra journalistik!

Två viktiga länkar om två sorgliga människoöden. Man skäms å samhällets vägnar…

Länk

Länk

Jag vägrar att ägna sommaren åt bantning bara för att vi ska gifta oss i augusti. Men vill inte heller stanna på den vikt jag har nu (3 kg över matchvikt). Återstår att finna andra vägar för att bli av med kilona – de tre ynka, men ack så envist fastklamrade…

Nu har jag upptäckt att ett sätt att komma i bröllopsform (ett gott alternativ till storhandling :-)), är att ägna en hel helg åt trädgårdsarbete och grundligt fejande av hus (i kombination med omhändertagande av barn). Det kan jag varmt rekommendera. Även om det medför konsekvenser som ryggvärk och smärtsam upptäckt av muskler man inte visste fanns.

Momentet ”klippning av gräsmatta” var väldigt effektivt. Kanske mest för att det repeterades två gånger på grund av felinställd gräsklippare…

Här har vi paus för lunch i solen tillsammans med våra nyinflyttade och väldigt mysiga grannar. Tack Linas matkasse för bra mat-tips när fantasin tryter!