Susanne Boll

I lördags kom vi hem igen. Och det är faktiskt som det sägs – trots väldigt mysiga Motaladagar – att hemma är bäst. Maken, som jag inte träffat på några dagar, är bäst!!

Dessvärre insåg jag i söndags kväll (efter en otroligt lyxig familjefika hos en dotters klasskompis) att jag är risig. Konstigt smårisig. Har lustiga symptom som jag tänker bespara er detaljerna kring, men som är under uppsikt av farbror doktorn. Igår låg jag hela dagen och idag tänker jag ligga åtminstone halva… Det är VÄLDIGT SYND OM MIG. Som ni förstår. Jag lider oerhört av att ligga i soffan och läsa bok. Sova lite. Huttra under täcket. Dricka te mot halsontet. Blunda lite till. Och så dricka kaffe förstås. Tack – igen – Nespresso! Och tack svärmor för de här små godbitarna. Läskigt söta små rackare som slinker ner lätt som en plätt. Jag har hört att GI inte är riktigt bra för krassliga småbarnsmammor. Det har jag läst i en tidning någonstans. Tror jag….

Närmre bestämt mina föräldrars. Ett av barnens favoritställen när vi är hemma och hälsar på! Lite reklam här såklart 🙂 Och länk.

…igår eftermiddag.

För den som (mot all förmodan!) inte kan läsa: ”Hej Tomten. Jag tror på dig. Snälla uppfyll mina önskningar.” 🙂

= klättra upp och sedan rulla nedför lövig slänt. Liten behöver hjälp av stor för att ta sig upp:

Överraskningsmatsäck packad inför resan till mormor och morfar – i loppisfyndburkar såklart 🙂Tuuuung packning… Men – om det är några tjyvar som läser detta – huset står inte tomt! Bara så ni vet 😉

Sedan kan väl mamma Boll tycka att vi inte direkt behöver fler små gubbar i huset…

Sex nya köksstolar – hundra kronor stycket 🙂 Fantastiskt sköna och urcoola tycker vi. Nu åker IKEA-stolarna ut via blocket!

Idag ska jag skicka mitt manus till en skrivarcoach. Det ska för första gången bli läst! Lite nervigt är det, men framförallt känns det väldigt bra. Jag har insett att jag nog jobbar bättre med en ”sparringpartner” om man nu kan kalla det så. En gång i veckan ska jag leverera text. Och det gör att jag jag skriver både bättre och – framför allt – mer motiverat. Spännande!

Annars är jag lite pömsig, som alltid på fredagar. Det är ju så himla kul att spela musik med mina fem fina medmusikanter. Klockan närmade sig återigen midnatt innan jag slocknade. Men som vanligt ger det så bra energi att jag är trött och GLAD. Vilket kan bli en ganska lyckad kombo. Dessutom hade vi val-av-nya-låtar-att-repa-in-stund igår. Vilket landade i att vi ska peta in två nya låtar till migo, med två sköna sångerskor: Amy Winehouse och Joss Stone. I like! 🙂

Nu ska jag ta och skriva lite innan Camilla kommer förbi och vi ska söderluncha!

Treåringen, med näsan mot min kind. Snusar nära, nära i mörkret. Viskar:
”Mamma… du luttar mamma.”

Jag luktar mamma. Och det gör mig så översvämmande glad och alldeles lycklig!