En scen

Nära hjärtat. Ur en bok. Som kanske blir.

”Mamma, vad är din bästa doft?”
”Det är ni. Jag skulle vilja samla er doft i en flaska och kunna ta fram och lukta på då och då.”
Sant.
”Du ljuger.”
”Nej. Varför säger du så?”
”Häromdagen sa du att nyklippt gräs var det bästa du visste.”
”Jag sa fel. Det är bara näst bäst. Först kommer din lukt. Och din systers. Sedan nyklippt gräs. Och blommor.”
”Vilka blommor? Eller förresten! Jag vet! Syrén, eller hur?”
”Stämmer. Och liljekonvalj. Och lavendel.”
”Jag vet.”
Hon ser nöjd ut.
”Vilken är din bästa då, min lilla skrutta?”
Vet, men frågar ändå. För att det glädjer henne så. Att berätta.
”Jag heter inte skrutta. Nytvättad tvätt.”
Hon ler och ser upp. Det vackraste.

2 reaktioner på ”En scen”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *