Månad: oktober 2011

Har just busat runt i grannskapet med sju små spöken/häxor/skelett/brandmän. Med mera. Men eftersom jag inte visar barnen på bloggen så. Huuuu…

Vi har varit HEMMA. Allihop. Älskar att vara hemma!

Vi har krattat löv i trädgården. Haft folk på middag. Och på fika. Soooovit. Möblerat om och och rensat ur. Otroligt uppfriskande. Och så har vi tänt ljus och läst.

Jag har läst en herrans massa VI-tidningar som blivit liggande. Vanliga VI och VI-läser. Riktigt, riktigt bra läsning. I varenda nummer.

En annan helg-höjdpunkt var Så mycket bättre, i lördags på fyran. Blir så glad av sådana program. Och blir glad för Ledins skull. Jag tror att det är fler än jag som fick en fin bild av honom, både som person och musiker. Lite revansch-feeling där!

Det har väl varit ungefär lika okreddigt att säga att man gillar Tomas Ledin som att gilla Camilla Läckberg genom åren. Ganska obegripligt tycker jag. De är duktiga och jobbar stenhårt. De har lyckats nå fram till och beröra mängder av människor och tjänar dessutom bra med pengar på det. Det är beundransvärt. Att raljera över och såga dem känns oerhört väntat och väldigt ospännande!

PS Jag har alltid gillat Ledin, men inte läst Läckberg. Än! DS

Ni FÖRSTÅR!: Jag fick lov att kompensera tjejerna med älgbajs (kladdkakemuffins) och monstersnor (grönfärgad vispgrädde) till fikat idag. Våra vuxna gäster tog äcklet med fattning. Och det blev många Halloweenmorsepoäng för min del!

När jag såg alla vackert upplysta pumpor på Facebook igår, så kände jag mig hursomhelst ganska torftigt engagerad i hela grejen. ORKADE inte karva ur någon pumpa och lysa upp. När det finns märkpennor från Polarn o Pyret …Men barnen blev inte så nöjda. Grannen har dessutom en supersnygg, stor och lysande, pumpa. Ett praktexemplar till monsterhuvud. Så tjejerna försökte ”skräcka till” en pumpa-usling. Jag tycker de lyckades rätt bra!

För en vecka sedan satt vi på Riche och snackade viktig goja!

Sedan dess har det hänt mycket.

I lördags ringde klockan 03.30. 03.30! Påminn mig om att aldrig någonsin igen – NÅGONSIN – åka med ett flyg med avgångstid 05.50! Det är inte bra för min latenta (och faktiskt bearbetade!) flygrädsla, att vara trött och en aning Cava-huvudvärkig under en flygning. Det är helt uppenbart.

Känsligheten för konstiga ljud blir större: Ska motorljudet verkligen förändras sådär? Helt plötsligt?

Likaså känsligheten för dofter: Luktar det inte lite bränt!? Näha, det var den varma mackan …

Känsligheten i KROPPEN blir större: Hjärtklappningen vid varje liten flygrelaterad sak som inte är är precis, exakt som jag förväntat mig. Handsvetten.

Och fantasierna!: Är det bara jag som undrar om de har vägt planet ordentligt? Vi hade ju packat väldigt tungt… Tänk om planet inte orkar lyfta! Är det verkligen bara jag som blir helhispig när jag ser piloten prata med flygvärdinnan ute i planet. Tänk om han blir utelåst från cockpit! Ser inte ni också framför er – under landningen – mängder av bilder av jättelika eldklot och förvridna, förkolnade flygplansvrakdelar?

Nähä, inte…

Hursomhelst kom vi fram. Vi roade oss på Port Aventura.

Informativ nöjesparks-skylt:

Vi umgicks med fina vännerna. Med varandra. Hängde vid havet. Åt gott. Drack gott. Låg på stranden och tog långa (ur barnperspektiv) promenader i byn. Flög hem. Landade! Vid liv 🙂 Åkte och repade. Sjöng Meta Roos och Janis Joplin. SOOOV i egen säng.

Och vaknade till en ny fredag. Med nya möten. Bland annat med en vän från föräldragruppen som jag inte träffat på sex år. Hon skriver på en bok som verkar hur spännande som helst. Tack Facebook för den återupptagna kontakten!

Nu väntar fredagsmiddag. Och våra gäster har till döttrarnas stora förtjusning med sig en HUND. Lisa. Hon ska få finfint hundgodis medan vi äter lamm. Och jag gissar att hon inte kommer få en övergiven stund.

Livet är bra. Det var det i fredags. Det är det idag. Kanske är det i skuggan av flygrädslan (dödsångesten) som det blir lite extra levande.

Ha en finfin fredag allihop!

Det här blir mer en rekommendation, eller uppmaning, än en recension:

Läs!

”Vecka 36” har en otroligt spännande intrig och dessutom en slags cliffhanger som heter duga. Sällan har jag blivit mer nyfiken och sugen på att läsa en uppföljarbok. ”Istället för dig” heter den.

Och med tanke på avslöjandet om miljön i bok tre – som Sofie nyligen gjorde på sin blogg – så bådar det gott 🙂

Och det var väldigt frestande att stanna LÄÄÄNGE den här gången.

Går ju ändå i väntans tider. Väntar på nivetvad!

Vi bodde i Sitges en vår för fyra år sedan. När jag var jättegravid med vår lilla. Och jag skrev stora delar av Morgongåvan där. På fik. Med en cortado, en croissant och en färskpressad juice på bordet bredvid laptopen.

Treåringen gick på spanskt dagis tre timmar om dagen. Och jag har aldrig skrivit så mycket och så fokuserat som de timmarna!

Jag fullkomligt älskar den här lilla byn. Som ligger drygt en halvtimme med tåget från Barcelona och som vi ständigt återkommer till. Våra svenska vänner David och Nina har bott där i elva år nu. Och deras lilla sexåring är lika mycket spanjorska som svensk. De vågade bryta upp med Sverige och vann!

Vi ses snart igen Sitges 🙂

Mina tripp-trapp-trullisar.

Är ute på roligheter – utan wi-fi! Återkommer 🙂

En härlig (och GOD) kväll på Riche! Tack för det Pernilla och övriga inblandade 🙂