Månad: juli 2011

som när jag var liten. Nästan. Och det är en bra sak. I alla fall en sån här dag:

Och diverse familjemedlemmmar. Här:Somliga åldras med behag! Camilla:Tessan, jag och Camilla:

Idag har vi haft det bra i värmen! Härhemma. Vi har nämligen haft Skrivarmamma med döttrar på besök, vilket var väldans trevligt. Tid för lunch, babbel, fika samt en del uppstyrande av vattensprut med trädgårdsslang. Våra stora tjejer fann varandra omedelbart och har redan planerat en och annan övernattning. Det har deras mammor också. I alla fall på samma hotell på bokmässan 🙂

Och ikväll var hela la familia bjudna på middag. Hos grannarna. Det bjöds på fördrink i form av hemmagjord flädersaft tillsammans med chips och grönsaker med dipp. I solen. Sedan raclette! En schweizisk specialitet (grannfrun är från Schweitz). Missade att fota, så kolla de smarriga bilderna på länken. Och så vitt vin till det. Och glass. Mycket gott. Och säkert väldigt GI.

Vi har bakat, bråkat och fikat med fina grannfamiljen. Och under högtidliga former begravt en groda. Bland annat. När mannen kom hem ikväll var jag så utmattad så jag var tvungen att ta en timmes promenad 🙂

Mördedskex samsas med gårdagens schackrutor. (Ingen mer än jag ville baka bullar, så vi skippade det.)
Mördegen blev en källa till konflikt. Tjejerna var inställda på att KAVLA nämligen. Och använda de pepparkaksformar som de nogsamt valt ut medan degen vilade i kylen. Mördegseländet gick icke att kavla. Omöjligt. Och besvikelsen blev total. Inte hjälpte mina entusiastiska utrop om vilka fina bollar man kunde rulla. Inte i det läget. Inte heller att jag hojtade att man ju kunde göra minilimpor. Jätteskoj. Till slut knåpade vi hursomhelst ihop ett gäng kakor. Och åt mängder med smet. Eller deg. Gott.

Det här är Grodis. Som nu samsas med Sniglis, Lakrits och Svartis i lavendel-landet.

Idag blir det bullar. Tror vi… 🙂

…mig och bloggen. Igen. Ända sedan i fredags har det varit upp och ned. Med Norgemassakern som ett tungt lock, ständigt svävande över tillvaron. Mediabilder som nästan inte går att ta in. Men som man måste ta in. Jag måste. Vill förstå. Försöker förstå.

Och så pågår det vanliga livet. Som vanligt. Nästan. Två vansinniga åskoväder över Östergötland i helgen (nattetid) hörde definitivt inte till det vanliga. Natt två drog jag upp persiennerna och satte mig vid fönstret. Tänkte att jag skulle möta rädslan. Istället för att ligga skraj under ett täcke. Och OJ vad jag mötte rädslan. Till sist satt jag och darrade som ett asplöv. Fullkomligt skräckslagen. Och upplyst av några av de 30000 blixtar som gjorde himlen över Östersjön ljus som mitt på dagen. Bad mannen hålla om mig. Och då kändes det lite bättre. Kramar hjälper mot mycket. Lindrar.

Sedan har vi rest, som sagt. Hem. Haft barnkalas för liten lycklig fyraåring. Som sagt. En nybliven fyraåring som däckade i feber kvällen efter det lyckade kalaset, men som redan repat sig. Skönt.

Nu jobbar mannen igen och jag och tjejerna har hemmasemester. Denna molninga tisdag har jag utlovat bullbak OCH bak av schackrutor. Wish me luck!

Och så var det detta med vikten. En av alla dessa saker som känns futtigt och oviktigt med tanke på allt som hänt. Men ändå: 66,4. Och Ms F 59,8.

Nu tar vi paus från viktredovisningen ett tag. Och återkommer med slutresultaten den 3 september. Som kommer att bli en alldeles speciell dag – i kärlekens tecken…

Kram till er – alla fina bloggläsare!

och Amy har gått ur tiden. Det är tungt nu.

Och så mitt i allt så reser vi. Vår familj. Lever på. Packar ner och packar upp. Och firar liten lycklig födelsedagsflicka med sång, skratt, onödigt många prinsessiga paket och barnkalas. Tvära kast och skilda världar.

Klumpen av illamående i halsen blir tårar när nyhetsbilderna flimrar förbi. Rösterna. De som vittnar om tragedin som skett i vårt grannland. Ungdomar som sett vänner dödas framför deras ögon. Föräldar som aldrig mer får träffa sina barn. Allt annat blir futtigt.

Vad man kan göra, det är att skänka pengar till de som svälter. Som Åsa Hellberg uppmanar till. Det har jag gjort. Gör det du också. Smsa Rädda Barnen:

10KATASTROF till 72950 (du ger 10 kronor)
KATASTROF till 72950 (50 kronor)
BARN till 72950 (200 kronor)

Godnatt. Glöm inte att älska varandra.

Är en fantastisk låt. Som fantastiska Ida Sand gör en bra cover på.

Det är också något jag och ett gäng bantarkollegor tänkt oss att redovisa här. Men nu är det sommar. Somliga saknar våg. Andra har viktredovisnings-semester. Själv har jag en våg som visar ca 1 kg för lite (66,9). No good… Men Ms F ligger på 60,0. Vilket är very good!

Återkommer med bättre redovisning nästa vecka 🙂

Nu var det osedvanligt längesedan!

Såhär mitt i semester-blogg-pausen känner jag att jag måste dela med mig av min loppislycka.

Sedan jag för ett par år sedan hittade sex fat av keramik, som jag använder varje dag till mina bruna Gustavsbergskoppar (ett annat loppisfynd), har jag varit på jakt efter serviskompisar till faten. Eftersom jag fullkomligt älskar mönstret på dem. Och strövis har jag gjort fynd. Genom åren. Några ägg-koppar här. Ett litet askfat där. En kanna och en sockerskål. Och så igår. Fatta lyckan!

”Allt i lådan 100:-.” (Böckerna på köpet):
Har ingen som helst aning om vad jag ska göra med de där små ”kåsorna”, men fina är de. Tycker jag. Är det någon klok bloggläsare som möjligen kan tyda texten i botten? Vad är det för språk? Grekiska? Ungerska? Förslag på användningsområdning av ”minikåsor”? 🙂
Kanske hörs vi igen imorgon. Det har slarvats lite på viktredovisningsfronten på sistone…

I paradiset är nämligen inte uppkopplingen så bra. Alltså kommer jag inte heller kunna cyber-umgås lika frekvent med mina favvo-bloggkompisar. Det kommer jag att sakna.

Istället kommer jag att hänga med mitt eget lilla gäng – la familia! Kanske utan en mobil i handen till och med 🙂

Och titta! Vi har en liten vakt vid paradisets port!