Och vilken DAG det har varit! Upp och följa dottern till skolan, vidare till kontoret på söder, till tandläkaren på Kungsholmen (inga hål) och sedan lunch på Polhemsgatan (sallad…), på kurs i Observatoriemuseet (ska snart berätta mer!), hem en stund, vidare på skolavslutning och sedan rep i Bagarmossen. Mycket skoj! Nu sova… Godnatt 🙂
Nej – förlåt – torsdagsVIKTEN ska det vara. På Bolls veckovisa Bantarblogg.
Ms Bantarboll – 67,3 (+0,5)
Ms F – 61,3 (+0,1)
Ms W – 74 (+/-0)
Ms X – 61 (-1,0)
Ms Y – 67,4 (-0,2)
Det ser bra ut för Ms X. Grattis 🙂
Vet inte helt säkert vad jag (veckans vikt-loser) ska skylla på. Mumsiga middagar kanske. Eller det faktum att jag anser att sommarvärme kräver glassförtäring. Men glass är väl GI?
Eller jag vet! Värmen binder vätska i kroppen! Så måste det vara…
Köpte upp favorithakets två sista Aloe Vera-drycker. Det kommer nämligen att dröja innan de får in dem igen, eftersom den är försenad från leverantören. Nu överlever jag även morgondagen 🙂
PS Har inte glömt torsdagens numera obligatoriska viktrapport. Inväntar Ms X och Ms Y bara. Och drar gärna lite på det för egen del… DS
Är så trött att hjärnan känns som om den vore inlindad i bomull!
Inatt hade vi en sån där vedervärdigt sömnlös natt som hör småbarnsåren till. Just denna natt orsakad av treåringens otroligt envisa och skällande hosta. Och lätt hesa andning. HELA natten.
Idag är hon pigg som en mört igen, men hemma med sin halsont-krasslige far. Kanske var det lillbönans poolbad med grannsyskonen som inte var någon höjdare för förkylningen. Men det var ju så VARMT!
Tillbaka till bomullshjärnan.
På fredag ska tjejerna få sommarlov (med mig – mannen sällar oss senare). Fram till augusti ska vi vara lediga. Så lyxigt blir det. Men det innebär också att jag, just precis nu, har knappt en och en halv dag på mig för: skrivande/jobbsökande/”väntanpåkontrakt”-/framtidsangst. Med två intensiva små omkring mig brukar jag varken vilja eller kunna göra så mycket annat i ovan nämna väg. (Jo, kanske ”väntanpåkontrakt”- och framtidsangst :-))
Och vad händer då idag? Jag ska skriva. Mitt trötthetsvadderade jag ska berätta något. Och jag märker att det enda som pluppar upp i huvudet är en massa högtravande ord och formuleringar. Tjusiga meningar, till och med dialoger, som inte säger ett dugg!
Då kom jag att tänka på det här med intellektualism. Eller kanske rättare sagt användningen av ”svåra” ord.
Jag är från Motala. Det vet ni. Och det där med östgötskan har jag berört här. Dialekten har ju såklart inget med att förstå svåra ord att göra, men jag knippar liksom ihop min bakgrund – och erfarenhet av att till exempel vara den första i släkten att plugga vidare – med benägenheten att använda svåra ord. Var jag luddig nu? Det är trötthetsbomullen. Sorry.
Men. Vad jag skulle komma till är: jag minns – som igår faktiskt – när jag började på psykologutbildningen. De första seminarierna. Hur IRRITERAD jag var på att folk inte bara kunde prata VANLIGT. Att ”alla” svängde sig med svåra, akademiska termer. Jag tyckte liksom att de intellektualiserade sig och spelade teater med svåra ord. Som jag aldrig skulle använda. Trodde jag.
Efter fem år på psykologutbildningen och ett och ett halft år på journalisthögskolan blev jag exakt likadan. Föll liksom in i tugget. Och det ÄR kul att hitta det perfekt beskrivande ordet. Även om det är ovanligt. Och svårt. Och ibland, inom vissa specialiteter, måste man ju.
Men erfarenheten, känslan av underlägsenhet och – just därav – irritationen sitter kvar: och jag tycker att man både ska prata och skriva så folk förstår!
Nu får jag ibland höra att Morgongåvan är ”lättläst”. (De orden har även uttalats av ”manus2-läsare”.) Vilket glädjer mig när jag intalar mig att det menas att den är ”en bladvändardebut”, som en recensent tyckte (förlåt skrytet, jag ägnar mig åt själv-peppning här). Men glädjer mig mindre om det med lättläst menas ”som skriven för ett barn”. Hursomhelst slår det mig att det kanske beror på de där första veckorna i den akademiska världen.
Och så nu då. Sitter jag här med min bomullshjärna och mina högtravande formuleringar. Som ska bli en bok 3. Prestationsångest kanske…
Vad tror ni? Och vad tycker ni om att använda svåra ord? 🙂
Nu har jag läst ut Denise Rudbergs nya bok i den (för Sverige?) nya genren ”elegant crime”. Och elegant är det. I alla fall vad gäller miljöerna. Och brott blir det. Grova sådana, men (tack och lov) inte särskilt detaljerat beskrivna.
Huvudperson är den välbeställda änkan Marianne Jidhoff, 55 år, som levt i skuggan av sin (otrogne, och nu alltså döda) man Hans. Hon skulle inte behöva arbeta en dag till under återstoden av sitt liv, men blir övertalad att återgå till sitt jobb som åklagarsekreterare.
Fallet hon blir inkopplad på är brutalt och har kopplingar till en sektliknande och rörelse i skärgården (kittlande) som lockat många av Stockholms mer välbeställda invånare. Parallellt med den historien får vi följa överklasshemmafrun och tvåbarnsmamman Paula Steen, som den senaste tiden fått anonyma sms och känt sig iakttagen. Något hennes man avfärdar som paranoia…
Historien och personerna vävs samman väldigt snyggt tycker jag. Det är spännande och jag har svårt att lägga ifrån mig boken.
Men det bästa av allt tycker jag hur Denise Rudberg får karaktärerna att bli människor av kött och blod, med allehanda skavanker. Inget är svartvitt och en hel del är oväntat. Både i relationerna dem emellan (som Paula och Passi) och inom dem. Det gillar jag. Och jag gillar Marianne. En kvinna i sina bästa år. Och Torsten, oh Torsten!
Ser fram emot tvåan 🙂
Lite försommar-pyssel för den som känner sig understimulerad 🙂 
Har inte hunnit blogga. Eller läsa bloggar (jo, några, lite). På flera dagar. Märklig känsla. En slags blandning av abstinens och lättnad…
Jag har spenderat strålande försemesterdagar med barnen och mannen (mest barnen, eftersom mannen jobbat en del). Vi har varit på middag, haft middag, gjort små utflykter och – framför allt – hängt i trädgården!
Ikväll försökte vi spela minigolf. Hela familjen. INTE någon bra idé visade det sig. Treåringen var inte särskilt intresserad. Milt uttryckt…
Så jag och hon flydde till gungorna vid ”havet”. Bättre 🙂
Hoppas ni haft en fantastisk långhelg allihop!
På Talang. Ikväll i TV4. Rickard spelade trummor med oss för ett par år sedan. Och är super!!
Blomkoppen från bror passar fint vid min lilla fönsterinstallation. Känner på mig att Ernst skulle gilla 🙂
