Månad: maj 2011

Uppochned

Oj vad inspirerande det är att sitta inne i sommarvärmen. Not!

Detta är ett träd som avspeglas i mitt glasskrivbord på kontoret. Jag tror att det försöker säga mig något. Är inte säker på vad dock…

Kalashelg!

Idag har vi haft sjuårskalas för dottern. Lagom stort med sju barn. Två från klassen och några andra ”gamla” kompisar. Vädrets makter var på vår sida, så vi kunde vara i trädgården hela tiden. Barnen lekte kull och ”under hökens vingar”, sprutade med vattenpistol och hade fiskdamm. Sjuåringen däckade helnöjd ikväll.

Detta förtärdes:

Vi hade fullt upp i förmiddags! Blåste ballonger, dukade och serpentinpyntade. Dekorerade bondkakor genom att klistra fast tårtdekorationer på dem med glasyr, sockerfrostade jordgubbar, gjorde smooties samt tillverkade några slags klubbor gjorda av mixad kladdkaka blandat med nutella. Vi rullade små bollar av smeten, doppade dem i smält choklad och pyntade med finströssel. Sedan doppade kidsen dessa klubbor i grädde. Mumma! (De heter något modernt, i stil med cupcakes, men jag har glömt vad det var ;-))

Det känns som om hela helgen har gått i kalasens tecken. Det är ju inte bara själva eventen som upptar tid – planering och förväntan inför blir lika viktigt! I alla fall om man är sju år…

Igår var vi på klassfest – hela familjen. OTROLIGT trevligt. Knytis. Tjugosex barn med familjer = många männsikor. Och det hela flöt på helt harmoniskt! Barn i alla åldrar sprang omkring och lekte. Inga skrubbade knän. Inga konflikter. Trots att (eller kanske på grund av?) att det var oorganiserat på så sätt att inga aktiviteter var planerade. Vi vuxna minglade runt och lärde känna varandra. Viktigt och roligt. Heja våra engagerade klassföräldrar!

Inspirerande bus. Jättekul. Verkligen.

Det går ett program om bus på mornarna. I barnkanalen. Barn busar friskt med sina föräldrar. Mycket fiffiga bus som vi skrattat gott åt. Tills idag.

Tjejerna höll på och smusslade och viskade på övervåningen när jag lagade mat. Kul, tänkte jag. Att de leker så fint ihop. Och lagade på utan att kolla dem. Vad kan hända liksom…

Vad som hände var att jag kände något kladdigt under fötterna när jag väl kom upp. Nästan-sjuåringen fnissade glatt.

”Det är lim. Vi tänkte att du skulle fastna”

I fina ek-skeppsgolvet!!

”Vi har limmat mer.”

Jo tjena. En bok i golvet. Ett helt dörrhandtag. Två burkar – en på fönsterbrädan och en på en hylla. Och några sidor i en bok…

Alltså, sånt bus har hon (de) INTE ägnat sig åt tidigare.

Tack SVT. Tack Hemlige Arne (föregångaren). Fixar ni städ också?

Har varit i zooaffär

Och gosat med dessa två lååånghåriga marsvin. Insåg efter en stund att mannen är katt-allergiker. Kom på att det kanske är bra att nämna. Blev då å det bestämdaste avrådd att slå till. Attans!

Måste börja titta på Grey´s!

Flera av mina favoritbloggare gör det. Och serien väcker känslor! Uppenbarligen. Hos Pernilla. Och Simona. Åsa berör det också i sin blogg. Dessa coola katter kan ju inte ha annat än god smak 🙂

Jag har bara sett ett endaste avsnitt (som var sådär). Men nu ska jag nog ge Grey´s en andra chans. Ändå. Och hoppas att de inte brister ut i sång (om man får tro somliga).

Även om jag nu gillar sång – och omotiverat började tokböla flera gånger när jag och tjejerna av en slump fick på Grease häromsistens. Alltså kulmen är ju när hon kommer till det där tivolit på slutet. Stylad i svart läder, bara axlar, coola örhängen, håret i glamourlockar och med en cigg i handen. Och Danny slänger sig ned på marken, börjar åla och i sång utbrister ”it´s electrifying!”. Wow. Men jag lipade lite när Danny och hans polare tuff-känsligt ryggdunk-kramades inför den där biltävlingen också. Och när den där bruttan snor Danny framför Sandys ögon på skolans danstävling…

Hopps, ett sidospår. Tillbaka till Grey´s. Frågan är om jag kan överge Dr House. För två doktorsprogram i veckan är nog inte helt sunt?

Funderar på att bli med marsvin.

Eftersom jag är rätt säker på att jag inte vill bli med något annat!

Och för att dottern fyller sju snart. Hennes ringa ålder gör detta i allra högsta grad till en familjegrej. Och vi behöver bestämma oss idag. Eller imorgon. Jag VET att man inte ska spontanköpa djur, men framförhållning har liksom aldrig varit varken min eller mannens starka sida…

Har fått en del tips, erfarenheter, råd och avrådningar på facebook, men – ja tack – gärna fler!