Jag säger GOTT NYTT ÅR till er alla med dotterns bilder/lek men min nya telefon till förrätten (råraka med kalixlöjrom, créme fraiche och gräslök)! Och min man är inte så tuff som han försöker se ut, bara så ni vet 😉 Nu ska vi ge oss på oxfilén och hasselbackspotatisen. Och inte minst chokladpannacottan! Vi ses nästa år – alla fina bloggläsare. Now I have som partying to do! 
Oroa er inte – vi ska inte dricka vin med glam-sugrör! Tyckte bara att det var en bra placering i väntan på fördrinken 🙂 Och det där plottriga på bordet är KRISTALLER minsann. Inte smulor…
I alla fall på god väg – nu återstår bara tillagningen 😉
God fortsättning alla!!
Ok. Det är bara att konstatera. Jag kan inte fokusera på vare sig bokskrivande eller bloggande så länge hela familjen är ledig tillsammans. Inte hittills i alla fall…
Nu är vi lediga i tio dagar över jul och nyår. Några dagar har gått, men lika många är kvar. Lyx!
Vi sover, hänger, äter och umgås. Hälsar på nära och kära. Och alla fyra är friska. Vilket kanske är det mest häpnadsväckande…
Litegrann känns tillvaron som lugnet före stormen. Imorgon blir det andra bullar. Då börjar nämligen ommöblering av huset eftersom sexåringen ska få eget rum. I dagsläget sover de tillsammans i ett rum och leker (oftast = pysslar) i ett annat. Treåringen börjar i sexåringens mening att bli liiiite för intresserad av hennes grejor och – inte minst – kompisar på besök! Så nu ska hon få en dörr att stänga om sig om hon vill. Vi får se hur familjens yngsta medlem tar det…
Vi (= familjens något äldre medlemmar) har dragit lite på det här projektet eftersom det innebär att den ENORMA Expedit-hyllan från IKEA måste monteras ner och säljas på blocket. Tvåmannaskrivbordet likaså. Vår underbara – enorma och hallonröda – soffa måste flytta ner en våning. Och. Det värsta. Våningssängen ska monteras till storleken något mindre och flyttas från ett rum till ett annat. Håhåjaja. Men det kommer att bli toppen. Det kommer att bli bra. Det kommer att bli bra. Det kommer att bli – BRA.
Och om någon extremt stark person blir sugen på att titta förbi i dagarna så går det alldeles utmärkt. Intressenter av hylla och skrivbord likaså!
Det roligaste ommöbleringsmomentet för en smyg-materialist som jag är nog att köpa ny säng till lilltjejen. Jag råkade liksom lova henne en prinsess-säng. Kul ju. Och kanske en ny hylla. Och så lite fina kuddar. Ni vet. Saker som man liksom bara ”behöver”…
Ha nu en fin jul alla fina bloggläsare. Vila, ta hand om varandra och ät gott!
Vi har haft redan haft tomten på besök. Han hade klättrat nedför skorstenen och lämnat klappar till de små liven vid brasan. I örngotten som dottern hängt upp i brist på strumpor 🙂 Och han hade ätit av kolan, ischokladen och pepparkakan som tjejerna lagt fram!
Nu laddar vi för grötlunch med mannens syster och familj. Sedan ska vi mysa, softa och hänga här hela dagen. Umgås. Kolla på Kalle och dela ut julklappar. Sa jag att vi ska äta också? Julmat i långa banor!
Kanske, kanske kommer jag att smyga undan då och då… Och leka med min nya kompis – HTC Desire. Kompisen som år 2011 ska förse den här bloggen med anständigare bilder var det tänkt!!
Och julaftonskvällen ska avslutas med ett bad. Hett, hett vatten och öppet fönster – så iskylan som möter värmen bildar härlig ånga i hela badrummet. Där ska jag ligga medan snöflingorna landar på näsan och kuckilura medan ungarna (förhoppningsvis) snusar utmattade och nöjda och fullproppade med jul i sina sängar! Så kanske även mannen 😉
Idag tänker jag på alla de som inte får jullov. På folk som har yrken som kräver närvaro även om det är jul. Somliga av dem änglar!
För fem år sedan åkte vi in till Astrid Lindgrens barnakut med en 1,5 åring liten tjej som haft diarré och kräkts ganska länge. Jag minns inte hur länge, men FÖR länge. Inget fick hon behålla. Och det började märkas på henne. Så till sist lämnade vi alltså vår lägenhet (utan tvättmaskin) på Fredhäll, i ganska stor hast och med badkaret fyllt av nedspydda handdukar och lakan.
Det visade sig att vår lilla unge fått något eländigt rota-virus och behövde läggas in med dropp. Vi var så rädda när de satte den där nålen i hennes arm. Hon somnade i en liten järnsäng och fick näring via en slang – med två dagar kvar till julafton. Jag grät och vi tvingade oss båda kvar på sjukhuset och sov ihopklämda i en smal liten säng bredvid henne. Hon bligade på oss med trötta ögon då och då under natten och somnade sedan om.
Dagen efter var hon lite piggare, men fick fortfarande inte behålla det hon åt och drack. Jag minns inte om hon fick mer dropp. Men jag minns att alla som tog hand om oss var så trygga och vänliga.
På julaftons morgon kunde hon äntligen behålla lite av det vi försökte få i henne. Chips funkade. Lyckan började smyga sig på och när hon började vandra runt i det där lilla rummet och le mot de snälla sjuksköterskorna. Och vi började förstå att det nog håller på att gå över. Det här också!
Jag minns att en sköterska (en julängel) kom in med en julklapp till henne i form av en liten goseleopard – och den står fortfarande för stor lycka när vi tittar på den idag.
Innan lunch skrevs vi ut. Vi satte oss i bilen och styrde kosan mot Fredhäll igen. Stannade på Vivo och köpte färdig julmat – jag minns att de till och med hade färdigkokt potatis! Vi lyckades boka en tvätt-tid till äckel-berget i badkaret (tvättstugan var inte direkt överbokad denna julafton…) och var så himla glada att vi fått komma hem.
Precis innan Kalle Anka började så landade vi i soffan med henne mellan oss. Vår lilla unge. Och hon satt där och sög på lite chips och en piggelin. På väg att bli bra. Och vi kände att detta var den bästa julen. Någonsin!! 🙂
Dottern (den sexåriga) ropar från pulkan, på väg till skolan.
– Mamma, stanna!
– Vad är det?
Jag vänder mig om och hon ler stort.
– Det här kommer att bli den bästa julen NÅGONSIN!
Tomas, som hjälpt mig med den här bloggen, har gjort en fantastiskt fin bok om Blackeberg. Titta här!
Men kolla! Hon skrev det helt själv, sexåringen. Frågade bara vilken bokstav ”kära” började med. Det känns som om kanske kan få lite särbehandling ändå… 🙂
”Kära tomten. Dom här polkagrisarna är till dig och till tomtemor. Puss och kram från…” Och där på slutet blir jag lite hemlig, eftersom jag inte vill avslöja mina barns namn här på bloggen.
