… såg jag inte fram emot att ta hand om den icke-fungerande internetuppkopplingen härhemma.
De dagar jag både lämnar och hämtar på dagis och skola, så åker jag inte in till kontoret. Det tar för mycket restid (2×45 min). Istället försöker jag skriva hemifrån (och aktivt ignorera tvätthögarna).
Och då gäller det att internet mår bra. Vilket det sannerligen inte har gjort. Sedan något dygn tillbaka. Det vill säga en evighet!
Jag får alltid lite lätt panik när sådana saker inte funkar. Tekniska saker. Var nära att ringa en elektriker. Men hejdade mig och bestämde mig istället för att ta en titt i hallen, där vi har vår elektriska ”sambandscentral”.
En liten låda verkade helt död. Inte en ynka lampa blinkade eller lyste. Så jag pillade lite med sladdarna, stängde av och satte på apparajterna, drog ur kontakter och satte i dem igen. Fortfarande inte någon antydan till liv lilla lådan. Så jag gjorde mig redo för att bege mig till någon slags teknikaffär för att införskaffa ny liten grunka. Och en ny telefon, eftersom den också är trasig sedan ett tag tillbaka.
Men. Fick en snilleblixt och ringde istället Bredbandsbolaget. Fick prata med en väldigt trevlig kille som omgående konstaterade att vi behöver ett nytt modem. Helt enkelt. Och när vi får det hoppar även telefonen igång. Han skickar det nu och vi har det innan helgen. Bara sådär.
Ibland så!
Nu önskar jag att jag kunde skriva något hurtigt i stil med ”nu kör vi så det ryker”, men det vore att fara med osanning (som man säger på gammelsvenska…).
Faktum är att jag har otroligt svårt att motivera mig till skrivandet av bok tre. Kanske är det värmen och sommarens antågande. Kanske är det regnet. Eller blåsten. Eller åskan! Kanske är det att jag är hungrig. Och trött för att en liten tjej omväxlande hostar mig i örat/sparkar mig i ryggen nattetid. Kanske.
Främst av allt beror det nog på att jag håller på att bli GALEN av att vänta på svar från förlagen. Kollar mail 100 gånger om dagen. Slänger mig över posten när det rasslar till i brevlådan. Undrar om telefonen verkligen funkar. Mobilen då. Förfasas över tanken på att någon förläggare kan ha ringt hem till vår hemtelefon. Som alltså är trasig. Och att han/hon då struntat i mig och istället gett kontraktet till någon annan…
Igen: Jag är så redo! Nu!
Eftersom nejen inte regnar in så intalar jag mig att det fortafarande finns hopp. Dreams do come true. Grattis Frida!
Det gäller bara att hålla sig väl med Åsa 🙂
Det var grannarna. (Kan för övrigt vara världens bästa.) Jag blev bjuden. Och det ÄR oartigt att tacka nej!