Övrigt och personligt

Eller en glimt i pappas öga?

I vintras fick jag höra av en dagismamma att fröken sagt till henne att den enda på dagis som inte visste hur ett barn blir till var min dotter. Knappt sex år. Så fint, tänkte jag. Oskuldsfullt och gulligt. Hon är ju fortfarande så liten. Behöver inte veta. Inte än!

Sedan blev jag lite bekymrad när jag förstod hur upprörd hon blivit i när någon på dagis påstått att hon inte alls varit någon glimt i pappas öga! Som hoppat in i mammas mage…

Hon har ju visst varit en glimt!? Eller hur??

”Jomen visst har du varit det”, svarade jag glatt, medan det värkte till i samvetstrakten. Plötsligt insåg jag att det kanske börjar bli läge att prata om… det där. Så hon inte gör sig osams med hela dagis. På felaktiga grunder liksom.

Men samtidigt. Om hon inte frågar, så är det väl inte nödvändigt att dra upp det? Hon är ju så liten…

Så i fredags kväll:

”Mamma. S säger att barn föds när pappan stoppar in snoppen i mammas snippa.”
Jag drar efter andan. Rodnar chockat. Herregud! Vad säger hon!? Är tiden inne. Nu!? Såhär… explicit liksom. Jag samlar mig och svarar lugnt. Med HELT NATURLIGT tonfall, svarar jag. Liksom i förbifarten.
”När barn blir till, menar hon nog. Det stämmer.”
Hjärtklappning. Jaha. Vad kommer nu? Nu är det ute. Hon vet.
”Har du och pappa gjort det?”
Såklart hon undrar. Jag andas och svarar. Lungt och pedagogiskt.
”Ja. Vi har har ju gjort dig.”
Jag ler. NATURLIGT, ler jag. Det här gick ju bra. Känns nästan lite befriande.
”Uäh! Vad äckligt”
Bra reaktion från henne. Som det ska. Så var det klart. Kirrat. Fixat. Blommor och bin-samtalet över!

Då kommer det.
”Vad det skönt?”
HERREGUD! Plötsligt blir det lite jobbigt igen. Varför undrar hon det!? Det har hon väl ändå inte med att göra…?
”Ahum… Du blev ju till… Det är ju fantastiskt!”
Hon känner direkt att jag flyr frågan.
”Jamen var det skönt!?”
Jaha. Ja, det kan hon väl knappast ta skada av att veta. Det är ju till och med bra att hon vet, peppar jag mig själv. Det är klart hon ska veta att det är skönt!
”Jodå.”
”Mhm.”
Hon ser lite fundersam ut. Men verkar rätt nöjd men mina NATURLIGA svar på de frågor hon har. Sedan måste jag förtydliga känner jag.
”Det är bara vuxna som gör sånt.”
”Uäh!! Vad äckligt!”
”Mm…”

Sedan fokuserar vi båda på ”Så ska det låta” igen. Oskuldsfullhetens tid är förbi.

…när man upptäcker att äldsta dottern har skrivit ett brev till sin lillasyster. Som hon tassar in och fäster i ”taket” på våningssängen när syrran har somnat. En kalasinbjudan till henne också. ”Så hon inte känner sig utanför och så att hon vet att vi älskar henne.”

Man blir så varm i hjärtat!

Här är två andra alster hon gjorde igår kväll och i morse (är hemma från dagis med halsont). Nu är det Playhouse Disney som gäller…

Tjejen på den här boken går i tvåan. Är rätt blyg och osäker, men inte utstött. Inte mobbad. Hon gillar skolan och räcker gärna upp handen. Läser mycket.

Hon är lång, smal och kutar med ryggen för att bli mindre. För att bli sötare…

Hon avskyr sina glasögon. Så mycket att hon vid ett tillfälle ”råkade” tappa dem i Göta Kanal. Kanske. När det var som värst hade hon en lapp klistrad på det ena glasögat. Mot skelningen.

Hon är ganska allvarlig av sig. Lillgammal. Hon har ritat ett kors och en kyrka på sin bok. När hon blir lite äldre skriver hon ofta och gärna långa berättelser om hemska saker. Sorg och elände.

Men oftast är hon glad och tillfreds med livet. Leker med sina kompisar i ”rundan” på gatan där de bor. Är mycket hemma med sin familj. Mamma, pappa och lillebror. Tryggheten.

Och hon är såklart jag. Den där tjejen bor i mig. Det tog ett tag innan vi blev vänner. Men nu är vi det. Jag kan till och med gilla henne. Men jag har ALLTID linser…

Jag har verkligen inga riktigt bra bilder på när vi spelar! Än mindre ljud :-). Vi får fixa någon som både fotar och spelar in nästa gång…

Här är hursomhelst en bild från i somras och en fest på Sollentuna golfklubb. En uppklädd och svettig afton! Linus mellansnackar och jag… – är som vanligt oavslappnat medveten om att någon tar en bild!

Så apropå förra inlägget: Det är inte kameran jag är förtjust i, utan att få gå på trevliga tillställningar!!!

Igår besökte vi för första gången Tom Tits i Södertälje. Vilket ställe!

Vi åkte dit tillsammans med min sambos syster Marie och hennes familj. Med oss hade vi fyra barn i åldrarna 2,5 (drygt) till 11 (snart), och det fanns spännande saker att göra och titta på för dem allihop. Underhållning kombinerat med lärande – bra och smart idé!

Som synes roade även vi vuxna oss 🙂

Kvällen avslutades för min del med pedikyr på Grand Hotels spa följt av middag på nya Lydmar med min kompis Jessica. VÄLDIGT trevligt!!

Idag är jag trött efter gårdagens rep. Har alltid svårt att varva ner efteråt och kom nog inte i säng förrän straxt innan midnatt. Jag har ju skrivit här på bloggen att jag så småningom ska länka till bandets hemsida. Som ännu inte existerar…

Därför lägger jag in lite info här!

Vi heter alltså Funk Soulution och spelar, som namnet antyder, mestadels soulmusik och en del funk. Vi spelar covers av Stevie Wonder, Joe Cocker, Aretha Franklin, The Meters, Duffy, Amy Winehouse, Brand New Heavies, Prince, Curtis Mayfield, Jamiroquai – med flera.

Bandet består av:
Linus – sång och gitarr
Susanne – sång
Peter – keyboard
Stefan – bas
Janne – gitarr
Petri – trummor
Hasse – sax

Så. Det om mitt kära band för nu :-). Återkommer med bildbevis för vår existens!

…på väg hem från dagis som fascinerade mig mer än barnen. Dagens ungdom… Möjligen har det att göra med att cykeln precis plockats fram för säsongen. Fort framåt går det!!

Världsgod sushi-lunch!

Just tillbaka från en timmes fantastisk kvällspromenad tillsammans med min dagismammakompis Milja. Fantastiskt vackert och skönt för själen att gå och prata om livets väsentligeheter!

Just hemkommen efter en mysig wok-lunch men min fina ”gamla” kompis Camilla. Vi har känt varandra i hela livet. Jag var ett år när Camilla föddes och vi bodde på varsin sida av vår lilla gata i Motala. För att citera en kylskåpsmagnet jag en gång fick – och som jag aldrig kommer att byta ut: ”You will always be my friend. You know too much.”

Anledningen till att vi inte hamnade på samma bild är att jag inte vågade lämna ut min mobil till någon på plattan! Klokt eller nojjigt, jag vet inte…