På dagsutflykt till Söderköping, som är så vackert… Och det jag lägger krut på att fota är detta! Dessa hutlöst dyra – men fantastiskt goda – glassar. Införskaffade på glassattraktionen Smultronstället vid kanalen. Och så undrar jag varför vågen är så taskig mot mig…
Mina föräldrar har byggt en liten stuga på sin tomt där vi får bo. Och där har vi spenderat större delen av somrarna de senaste åren! Här syns litegrann varför.
Efter bara ett par dagar ”hemma” i vårt semesterparadis åkte jag och lilltjejen till Motala med mina föräldrar, medan sambon och vår stora flicka åkte till hans föräldrar i Tärnsjö.
Vi hann njuta av en eftermiddag på stranden innan hon blev sjuk. Febrig och eländig i värmen stackarn… Efter lite penicillin blev hon bättre, men hostar fortfarande. Då och då tills hon… ni vet… Segt!
Jag blir så nostalgisk av Varamon, som stranden heter. Jag är uppväxt precis i närheten och har spenderat varenda sommar i det där klara, kalla, vattnet. Med fötterna nedgrävna i den där ljust bruna och finkorniga sanden. Byggt sandslott och plaskat runt som liten.
Och senare vandrat längs med den. Varamostranden. Varamon.
Som tonåring vandrade jag i solen med kompisarna. Fram och tillbaka längs gångbanan. I bikini med indragen mage och komplex för min längd. Jag försökte alltid gå närmast stranden eftersom gångbanan lutade lite däråt och då såg jag kortare ut… Så synd med alla dessa komplex! Idag kan jag inte se att det var något fel på vare sig min mage eller längd!!
På kvällarna vandrade vi längs samma strand. Fram och tillbaka… Jag minns bara de fina kvällarna, men säkert vandrade vi i regnrusk också. Mellan Lindgården – eller ”lejngårn”, som vi sa 🙂 – och Sjövik. Strandrestarangen. Bort längs stranden. Och tillbaka.
Så höll vi på. Spanade och pratade. Gick och gick. Satt en stund på någon bänk. Var kär. Åt glass. Fikade på Vättershall! Världens mysigaste strandfik med världens godaste frallor som de bakade själva. Sedan tillbaka till handduken en sväng. Vi vågade aldrig ligga precis nedanför flaggstängerna. Bland de coolaste stranddjuren. Vi låg alltid en bit bort. Men i närheten med bra uppsikt och utsikt!
Resten av året, och åren, promenerade jag också ofta längs stranden. Ensam eller med mamma, pappa, brorsan eller någon kompis. Påklädd och med en mer avslappnad hållning… Och ofta för att lufta hjärnan efter läxläsning. Jag var både en pluggis och bokmal!
Nu sitter jag med min egen lilla unge på samma strand. På familjedelen. Långt borta från flaggorna och de coola ungdomarna. Som vandrar. Nej, jag sitter bland pensionärer och barnfamiljer. I en ihopfällbar solstol!! Och tittar på när hon bygger dropp-slott. Det känns fint.
Såklart är jag lokalpatriot vad gäller Motala, men RENT OBJEKTIVT kom den för bara ett par veckor sedan tvåa (efter Sandhammaren) i en tävling som DN hade om vilken som är Sveriges vackraste strand. Så det så!
Nu är vi hemma och har bra uppkoppling. Så här kommer en uppdatering från de senaste veckorna i en semestrande gammalpsykologochjournalistochnästanförfattares liv:
På väg hem från Karlshamn passerade vi Gränna. Och där finns som bekant en polkagrisfabrik. Inte att missa! Den där trög-mjuka konsistensen smeten/degen har när han jobbar med den verkar så härlig. Jag skulle vilja testa att göra en egen gris!
Vi – som är smått fascistiska föräldrar vad gäller LÖRDAGSgodis – mumsade polkagris hela resterande bilresan. En fredag! Helt galet 🙂 
Hej alla trogna bloggläsare! Der har blivit förskräckligt långt mellan inläggen den senaste tiden. Det beror delvis på värmen och en nedkopplad semesterhjärna, men framförallt beror det på en dålig ”dong”. ”Dongen” ska uppdateras i helgen och efter det, mina vänner, blir det blogga av 🙂
Igår tog vi bilen tillbaka till fastlandet. Över Ölandsbron. Cool bro – den längsta 6-åringen upplevt: 
Jag körde hårt med bilunderhållning av typen ”blåsa-stora-bubblor-och-smälla-dem”. Mycket uppskattat!
Vi är alltså och hälsar på min gamla vän/sambo/psykologkursare Jenny med familj. När vi vaknade och slog upp gästhusdörren i morse möttes vi av denna vy. I Karlshamn kan man helt klart bo fint!
Stora älsklingen har shoppat ett linne och bytt favoritfärg. Rosa är ute. Äntligen! Även mamma och Jenny har shoppat Desigual-kläder på rea. Heja oss! Besök Casablanca om ni någon gång besöker Karlshamn!
Bad i havet i närheten av där Jenny och co bor! 
Denna gata i city leder till en pir med en italiensk restaurang. Idag vid lunchtid kunde man för en stund tro att vi befann oss i Barcelona! 
Just hemkommen från en fantastiskt god middag hemma hos Anna och Martin + lilla dottern. Givetvis glömde jag att fota både dem och deras otroliga hus – det hade varit roligt att visa här! Istället lägger jag upp en bild på Annas flaggskepp – ”Med havet intill” :-).
Solen skiner som om den aldrig gjort annat och ständigt kommer att stanna. Så får det bli!
Imorgon är vi on the road igen. Mot Karlshamn!
Nu har det varit långt mellan inläggen minsann. Semesterkoma i kombination med usel uppkoppling är förklaringen. Telia Mobilt Bredband visade sig inte vara toppen längs med kusterna… Men nu så! Telia Homerun är grejen!
Vi är alltså på Böda Sand på Öland. Det är Kents forna Kilroy Travels-kollega Anna som bossar över stället. Och det gör hon med bravur! Vilket ställe! Här är de gamla arbetskamraterna 🙂
Litet barn på stor härlig strand.
Stranden kvällstid! Spår av dagens aktivitet.
Åt ena hållet ser jag stor lekställning. För stora barnet.
Och vänder jag på huvudet ser jag lilla lekställningen. För lilla barnet. En mamma kunde ha det sämre 🙂
I förrgår var mamman på vattengympa. Igår på 1,5 timmes HELT FANTASTISK aroma-behandling på Bödas spa. Idag vattengympa igen. En mamma kunde ha det sämre. Mycket sämre!
Här är länken till Böda Sands hemsida. Har ni inget för er i sommar, så åk hit!!
Testar att blogga från mobilen. Bokstaven ö verkar inte funka i rubriken…
…gör det fullständigt omöjligt att föra en normal bilkonversation!