Fantomen på Operan, snö och lokalflytt

Igår var vi och såg Fantomen på Operan på Cirkus (vi = författarkompisarna Simona Ahrnstedt och Åsa Hellberg samt Simonas goda vän Trude). Simona hade fixat fantastiska platser i mitten av första raden och vi satt så vi kunde kunde se varenda skiftning i artisternas ansikten samt rakt ner i orkesterdiket, vilket förhöjde musikalupplevelsen rejält.

Det är ju i grunden en väldigt spännande och dramatisk historia detta, och det blev inte mindre dramatiskt av att sitta alldeles framför platsen där en gigantiskt kristallkrona kraschar (efter att ha susat fram precis över oss) och under en gigantisk gulddekor-bur gjord av änglar i människostorlek (och med Peter Jöback i) som lossnar från taket och gungar alldels ovanför huvudet 🙂

Sångarnas insatser var grymma. Peter Jöback är ju alltid magnifik, men mest tagen blev jag av den kvinnliga huvudrollens röst. Christine, som spelas av Emmy Christensson. Hon fick ögonen att tåras åtskilliga gånger.

Och så dekoren. Maskerna och kläderna. Dansen. STORSLAGET. Gå och se om ni kan!

I övrigt har livet så smått börjat återgå till det normala efter förra veckans sportlovsresa till Motala som avslutades med en brutal gosedjursstöld. Många ledsna kvällar, blev det. Men också tacksamhet över folks engagemang i försvinnandet. I dagsläget har facebookinlägget jag skrev om katten Astrid som försvann delats av inte mindre än 644 personer. Ett litet hopp glöder fortfarande om att få henne tillbaka.

Och så flyttar vi. Keep it Up allstå. Mycket jobb blir det, men bra. Och vi kommer fortsättningsvis att husera i en “man-cave” utan fuktskador. Det är bra!

Liksom jag och Barbie tycker att snön är bra <3fantomennyrepasnodogfie

3 reaktioner på ”Fantomen på Operan, snö och lokalflytt”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *