Vackra dagar, men kalla för dem som inget har

Stockholm har visat sig från sin vackraste sida den här julen. Is, sol och skuggor har gjort naturen så vacker att man tappar andan. Så här såg till exempel min bil ut.

IMG_4122.JPG

IMG_4124.JPG
Men det finns de som inte njuter av kylan. De som fryser ihjäl. De som sitter utanför Ica och tigger till exempel. Det finns inte ett argument i världen mot att hjälpa dem! Det pratas om mobiltelefoner och ligor, men det struntar jag fullständigt i. Det är bara försvar, tror jag, för att man inte orkar ta in lidandet. Det gränslösa lidandet. Jag tror såhär: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Litet. Kanske bara gå ut med en kopp kaffe. Det sitter en MÄNNISKA där. Och hen fryser. Då hjälper man den personen. Oavsett.

Sedan har jag ont i magen över det faktum att jag själv åker hem till ett varmt, och ganska stort, hem. Men vågar inte släppa in den som inte har någon sovplats för natten…

Mitt tips. Rensa garderoberna och necessärerna. Säkert finns det varma kläder, filtar och hygienartiklar att avvara. Strunta i rean eller shoppa istället något till någon som verkligen har nytta av grejerna!

Det känns bra att ge. Och att med några ord visa att man bryr sig. Lovar. Även om frustrationen också finns där. För behoven är så mycket större än det man kommer med. Men ändå. Om alla gör något…

Igår hittade jag bland annat det här. Maken lite annat. Och när jag åkte runt i min förort kom kläderna omedelbart till nytta.

IMG_4125.JPG
Vill verkligen inte framhäva mig själv genom att skriva detta, för det här är en minimal insats i förhållande till behoven. Hoppas bara uppmuntra den som tvekar att ge. Just do it!

2 reaktioner på ”Vackra dagar, men kalla för dem som inget har”

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *