Länge stod det stilla. Jag planerade, antecknade, tänkte, började lite – men kom inte igång. Av lite olika anledningar. Men sedan efter bokmässan. Jösses!
Jag har skrivit nästan febrigt. Ser scener framför mig. Orden rinner fram och fingrarna smattrar i en hisnande hastighet över tangentbordet. Jag hinner knappt gå tillbaka i texten och läsa vad jag skrivit för jag vill inte förlora det. Flowet. Så många ord som måste UT. Det är utmattande och alldeles fantastiskt härligt. Klär mig i rött när tröttheten är alldeles överväldigande och Barbie får ut mig i friska luften emellanåt.
Tydligen hände det en del i huvudet när jag inte skrev. Tydligen behövs pauserna. Även om de är väldigt svåra att stå ut med 🙂
SKÅL
Åh, du hade inte stört! Hoppas att du gillar <3
Jag har också märkt att pauserna behövs! Tur, då kan man släppa på ångesten.
Ska snart börja läsa din Det enda rätta, som jag köpte på Bokmässan. Gillade din första. (Är lite sur på mig själv att jag inte haffade dig för att få den signerad, men jag ville inte störa …)