Stressad och snurrig. Missade. Rätt svar är:
1. Nathalie
2. Milkshake
Dottern är enväldig domare vad gäller tvåan 🙂
1. Nathalie
2. Milkshake
Dottern är enväldig domare vad gäller tvåan 🙂
Kom gärna dit!
(Och ikväll tillkännages Morgongåvan-vinnarna här på bloggen :-))
Vaknade vid halv fem av att dottern fått den så ONÖDIGA vinterXXXsjukan. Eller vad det nu var.
Vaknade till den fruktansvärda nyheten om dödsskjutningarna i USA. Som lade sordi på hela dagen. Det är så ofattbart. Ord och tårar räcker inte till. Möjligen att AVSKAFFA RÄTTEN FÖR VEM SOM HELST ATT BÄRA VAPEN.
Vaknade till ett facebook som fick mig att fundera på att sluta med sociala medier. Det ska jag inte.
Vaknade till en av mannens många arbetshelger. Vilket innebar tio timmar med en sjuk och superhängig åttaåring, en energisk femåring och en valp som ska rastas och stimuleras så smått. Otillräckligheten!
Idag kvarstår sorgen med de drabbade i USA.
Medan resten ljusnat.
Är tacksam över hälsan, barnen och mannen. Sömnen. Livet. Idag ska vi fokusera på julen. Mannen har lovat att köpa med sig en gran hem efter jobbet. En gran som vi faktiskt får av vår hundvakt!
Dagens soundtrack är Musikhjälpen i P3. Vilket jobb de gör. Och vad vi ska önska låtar. Sista chansen idag!
Och den nya tavlan av Camilla Birnbaum lyser upp hemmet:
Igår var en galet kringflackande dag och eftersom jag i stort sett alltid annars är hemma så terroriserade jag Facebook med incheckningar. Men hann inte blogga.
Klockan sju på morgonen infann jag mig tillsammans med Lars Rambe, som hans gäst, på ett affärsnätverksmöte med BNI i Solna. Jag gillar verkligen idén med nätverkande och att förtagare kan ses under organiserade former och hjälpa varandra med referenser och så vidare. Spännande (och tiiiidig) morgon alltså.
Sedan gjorde jag en hälsoundersökning. Bara sådär och för att jag tänkte att bilen faktiskt kontrolleras mer än kroppen. Och den genomgick besiktningen, kroppen. Allt såg bra ut och (det egentligen väldigt onödiga och ofta missvisande) BMI mättes. Jag är normal, hallelulja!
Lunch med maken på Elverket (han var ledig och barnvakt fixad) följdes av INTENSIV julklappshopping. Många timmar. Och alles är nu inhandlat – yay 🙂
Kvällen avslutatde vi på den sjukt mysiga franska bistron/kvarterskrogen Tête à tête. Så himla fint och genuint ställe. Gå dit om ni har chansen. Underbar mat och trevlig personal. Man kan få sniglar. Och anka!
En fin dag alltså.
Idag känns allt bra mycket tyngre. Dödsskjutningen i USA kombinerat med barnets nattliga kräksjuka gör sitt till. Livet …
Fin dag. Lucia morgon och lucia eftermiddag (ja de var BEDÅRANDE).
Däremellan skrev jag synopsis till trean. Bland annat. Eller, jag började skriva synopsis. Det är första gången jag gör det och jag tänker att jag ska göra det ordentligt och ganska detaljerat. Spännande sätt att jobba.
Jag blev väldigt inspirerad av att läsa detta hos Sara Lövestam. Och jag blir väldigt inspirerad av allt som händer med Det enda rätta nu. Vill igen!
Finsmyckad förskola:
Nu finns jag och Det enda rätta presenterade på Damms hemsida (tack till Simona som påpekade det!).
(Uppdatering: länken funkar inte, vilket kommer att åtgärdas inom någon dag.)
Snart gissar jag att omslag osv dyker upp – tjoho!
Handlingen, i korthet 🙂 :
Tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.
Nedräkningen har börjat, men julen kommer inte att bli som någon annan. Hon vet det. För mycket har hänt.
Psykologen Maria är lyckligt gift med Manne och mamma till två små barn. När hon upptäcker en knöl i bröstet drabbas hon av en fruktansvärd dödsångest. Och riskerar allt för att lindra den. Nu hotar sanningen att hinna ikapp henne.
Helmi arbetar som läkare på onkologen, Karolinska Sjukhuset, och rollen som dödens budbärare står henne upp i halsen. Hon fattar ett drastiskt beslut som, enligt henne, skonar både henne själv och patienterna. Samtidigt börjar hennes noga kontrollerade liv att krackelera. Ångestfulla minnen som hon trodde sig förträngt för alltid pockar på uppmärksamhet och hennes gamla bedövningsmedel, sex, fungerar inte lika bra som tidigare.
Isabelle är förskollärare och längtar intensivt efter egna barn. Hon är lyckligt kär i sin sambo Jerker men börjar bli frustrerad över att han vill skynda långsamt i relationen. Men är Isabelle själv verkligen så redo för ett liv med Jerker som hon tror? Hon förföljs av tanken på ett par mörka ögon som hon trodde var borta. För alltid.
Medan en gråkall december lägrar Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas.
Det enda rätta är en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet.
Alltså, den här hunden som sjunger och spelar piano. Jag döööööör! 🙂
Alltså, när dottern kommer till förskolan efter en sjukvecka med halsfluss. Och den här skylten är uppe. Då döööööör jag av en helt annan anledning …