Det här med att spela in musik

SHIT vad det är läskigt. Roligt läskigt.

Jag har sjungit i olika coverband i drygt tjugo år nu, så jag är skapligt trygg i rollen som sångerska.

Egentligen har jag inga större ambitioner med musiken mer än att ha kul, underhålla, få folk att dansa och hoppas att de gillar vad de hör. Jag vill söka till och storskrälla i X-factor/Idol/Talang. Bli äldsta lovande stjärnskottet EVER!

Musiken och sången är lite av mitt livs bonuskrydda. Vid sidan av familjen och vännerna har jag den här skojiga hobbyn.

Men nu vacklar jag en smula. Det här med att spela in … Höra sig själv …

Det är inte KUL. Var det inte mer än så, liksom? Var jag inte bättre?

Nu är det hursomhelst gjort. Igår kväll – på ett kontor i ett Vällingbyradhus – sjöng jag in det sista.

Jag har lagt sång på tre låtar. En jag känner mig trygg i. En som jag gillar massor, men som är en utmaning på sången. Samt en som jag aldrig riktigt gillat att sjunga.

Om jag vågar lägger jag upp resultatet här. Om någon vecka eller så. Jag visar mig naken för er. GOD!

5 reaktioner på ”Det här med att spela in musik”

  1. Ja! Men vad härligt!
    Och jag fattar verkligen att det är skitsvårt att höra sig själv. Man ser liksom inte ut eller låter såsom man själv uppfattar det inifrån…

    Jag tror att du kan vara hellugn, du är proffs ju! Se till så att rösten mixas såsom du vill att den ska låta, mixning och mastring är ju det sista instrumentet.

    Ska bli så spännande att äntligen få höra!

    /Anna

  2. OMG, vet inte något om mixning och mastring. Och inte vet jag hur jag vill låta heller. Tänkte men varm hand överlämna det där till bandkompisen. Vi gör ju det här hemma på datorn, så jag gissar att rösten blir ganska så “au naturel”.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *