Det här med att sjunga i två band

Är VÄLDIGT roligt. Nu har jag inte sjungit på två veckor – alls – eftersom repen krockat med bokrelaterade aktiviteter. Och jag saknar det massor.

Kruxet är att få tiden att räcka till. Att vara borta två kvällar i veckan + att ha en och annan bokrelaterad aktivitet kvällstid + att få till andra, vanliga, sociala aktiviteter + att ha en man som jobbar helger – och kvällar – det är en utmaning.

Jag är en hemmaråtta. En riktig hemmaråtta. Jag var hemma länge med barnen (de var urgamla när de började dagis, säkert två år 🙂 ) och har inte haft så mycket intressen utanför bandET, familjen och vännerna.

Det här intensiva kvällsråttelivet är alltså ganska nytt. Och jag älskar det. Jag vill bara säga ja till allt och mingla runt som en tok. Men inser att gränsen snart är nådd.

Hmm …

Musiken kommer jag inte trappa ned på, för den gör så gott i själen.

Minglandet vill jag inte trappa ned på, för det gör så gott i hjärtat. (Jag har, som ni vet, träffat fantastiska goda vänner i bokmingelvärlden).

Litet dilemma alltså. Vill allt. Orkar inget.

Vad sa ni? “Nej”?

Vad betyder det?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *