Liten sympatihemma från dagis. Tack våren för att du visade dig!
Vi har slappat (välbehövligt) och varit i närliggande centrum.
Note to self: Gå inte i leksaksaffärer med barnen – köp kalaspresent när du är ensam!
Så mycket skrivet blir det inte. Två och en halv dagars vab förra veckan och en dag hemma med kidsen den här. Hittills…
Och så är det en del att tänka på/planera inför fredagen. Tierp, you know 🙂
För drygt ett år sedan kände vi inte varandra, jag och Pernilla Alm. Vilket är så märkligt. Nu känns det nämligen som om vi har varit vänner alltid!
Vi träffades via hennes blogg Skrivarmamma. Hon hade en tävling på bloggen om att få komma på bokprat hemma hos henne. I hennes vackra hem. Bokprat med Malin Persson Giolito.
Jag vann. Jag kom. Och det visade sig att den där Pernilla var exakt lika härlig som Skrivarmamma hade verkat i cyberspace.
En tid senare sågs vi på ett event. Som vi lämnade tämligen omgående. Istället satt vi oss och drack en herrans massa vin och pratade. Pratade och pratade. På den vägen är det. Man kan säga att vi fortsatt i samma anda 🙂
Vi bestämde oss också för att byta manus den där kvällen. P var en aning tveksam. Bli läst? Nja…
Hursomhelst skålade vi på att byta och ni kan ju gissa vem som höll deadline?
Jag läste. Jag kunde inte sluta. Och jag var så glad. Den där Pernilla hade skrivit en fantastisk roman!
Två veckor efter det att hon skickat till förlag fick hon sitt välförtjänta kontrakt och på torsdag är det release-fest för debuten på Printz Publishing förlag – Alltid du!
Det är så stort och jag blir alldeles tårig när jag tänker på det. Dreams do come true! Det gjorde Pernillas. Vilket är alldeles sagolikt och mäkta stort.
Jag är så glad – och stolt – över att jag har fått vara med på hela resan. Och över att jag har fått en så fin vän.
En vän som guidat mig i bokbranschen och introducerat mig till diverse nätverk. Inte minst har hon lärt mig allt om Bokmässevettochettikett. Vi åkte dit tillsammans och vi bodde tillsammans. Hon var överseende med sin room-mates ögonmigrän och kämpade hårt för lära ut konsten att stänga Park. Med varierande resultat.
Men i år P. I år!
(Och Simona! Som kommer ut med sin andra bok i höst! Som förtjänar ett eget inlägg! En parentes värd inte mindre än fyra utropstecken!)
Kram på dig älskade Pernillis. Jag vill aldrig sluta bubbla – och bubbla – med dig du fina människa. Nu drar vi igång the week of your life. Hurra!
Somnade lättad och glad klockan fyra i söndags morse efter lyckad premiärspelning med band nummer två.
Som vanligt finns inget dokumenterat på vare sig bild eller film eftersom min mobil är min baby och den lånar jag ICKE ut till någon jag inte känner. Och jag kände ingen på den där femtioårsfesten i Vallentuna 🙂
Igår hade vi familjedag de luxe. Sovmorgon för undertecknad. Ett barn på kalas. Jag och ett annat på fika hos kompisfamilj. Pizza på Vedungnen i Alvik eftersom ingen orkade laga middag.
Nu är det ny vecka. Och när jag mötte mina ögon i spegeln i morse såg jag den. Stirrblicken. Stressögat.
Jag har två rep och en releasefest planerad. En release som jag längtar efter och snart ska skriva mer om. Och om Pernilla såklart. Torsdag är en mycket stor dag!
Mannen jobbar sju dagar på raken, 8-19 måndag till torsdag. ”Bara” heltid i helgen. Minst. Plus ett par kvällar borta för honom också. Livspussel at it´s best. Tur att jag ”bara” skriver på dagarna.
Och sedan är det fredag. På fredag smäller det. Ordentligt. Tierp ni vet…
Det känns omvälvande och pirrigt. Härligt. Och vet ni vad? Jag kommer att live-blogga om vad som händer på fredag eftermiddag. Stay tuned 🙂
Gillar verkligen gitarr-Kristers prylar!
Gillar inte så mycket att jag har ont i halsen. Är lite pirrig ändå med tanke på alla nya låtar och texter som ska sitta. Notställ, textpärm och tusen anteckningar i marginalen. Men, men – det som märker det mest är nog jag själv.
Blir upphämtad hemma vid halv nio. Lite märkligt att åka iväg när resten av familjen varvar ner/kryper till kojs. Men det brukar gå bra att varva upp 🙂
Ha en fin lördagkväll!
Malin. Önskar att vi bodde i samma stad. Puss!
Kärnan i trean tror jag minsann. Väldigt otippat. Jag brukar inte drömma intriger så sammanhängande och starkt.
Skrev ner idén nu på morgonen och hoppas den håller vid närmre mangling och eftertanke.
Och eftersom jag redan börjat skriva på bok tre, så det blir spännande att se om det här kan samsas med resten!
Vabbar idag igen, med båda tjejerna. Tveksamt om jag lyckas knacka ner någonting, men jag VILL, och det är jag väldigt glad för. Jag är också glad och otroligt tacksam över att vi var friska på semestern.
Igår var jag och mannen ute på hemligt uppdrag. I Tierp. Om exakt en vecka ska jag avslöja vad det handlar om. (Kan redan nu avslöja så mycket att det inte är bokrelaterat, men ofattbart stort och livsomvälvande!)
Är inte heller gravid. Punkt.
Det var faktiskt i Tierp som idén – den jag sedan drömde en utvecklad variant av – dök upp. I ett samtal. Ibland är livet verkligen förunderligt. Och fantastiskt 🙂
Nu ska jag ta hand om mina krassliga små. Och stoppa min egen begynnande förkylning. Kände av den redan igår, men repade hela kvällen utan att det märktes.
Hoppas bara att den inte blommar ut just imorgon när jag har min första spelning med band nummer två. Håll gärna en tumme!
(Bild är stulen från Facebook.)
SOM jag ville ha varit där. Med mitt förlaaaaaag. Mina förlaaaaaagskollegor 🙂
I höst. I Göteborg. Bokis. Då!
Hemma idag igen. Stora tjejen har ont i halsen och den lilla snorisen är mest hemma för att vi andra är det.
– Att vi får vara hemma och mysa:
Jättebra.
– Att de båda skriver på, sjunger och spelar olika instrument till stortjejens sång:
Jättebra!
– Att jag ska lära mig en herrans massa låt-texter och börjar bli förkyld när jag ska genrepa med band två ikväll, repa med band ett imorgon och har första spelningen med band två på lördag:
Inte så bra.
Annars är det ”jäbla bra”, som fyraåringen brukar säga 🙂
Uppdatering: Barnen är uttråkade, arga och har ”inget att göra”. Det har jag. Häpp!
Vaknade med HVDVRK. Mycket självförvållad sådan. Nämnde jag att champagnen flödade igår?
Stordottern vaknade med öron- och halsont, så vi stannade hemma. Vi leeeed. Och det var så mysigt!
Efter två veckor nästan helt utan att vara ifrån varandra kommer vardagen en aning… abrupt. Så en stor del av förmiddagen ägnades åt gos 🙂
Förmiddagsbesök i trädgården:
Och så skrev min fina lilla unge en låt. Om kärlek. Om att inte riktigt våga.
Ett gäng tjejer i klassen ska starta ett band. HURRA säger rockmorsan och skriver på begäran ut texten, som hon ska ta med till skolan när hon blir frisk.
Efter lunch kom mannen hem och bytte av mig i vabberiet. Jag tog en promenad till bästa skrivplacet i världen – Pallas i Vällingby – där jag nu skriver och mumsar jitterbugg.
På vägen dit träffade jag mina polare igen:
