…har jag vaknat HEMMA. Mycket skönt. Borta bra, men hemma bara jättebäst 🙂
Jag har umgåtts med mina fina ungar (mannen jobbar helg). Med grannar. Och med kompisfamilj som kom på lunch/lek/fikabesök.
Fikat smakade x-tra gott av någon anledning…
Och DÄR lovar jag att sluta flasha min fina bulgariska keramik. På ett tag.
Vi har vandrat i skogen:
Gungat djungelgunga:
Njutit av solen:
Och avslutat dagen med ett trauma
Sean den första banan. Åkte ut…
Fyraåringen mantrade att hon ”älstade” honom. Blev sedan lite fundersam när hon skulle välja mellan Sean och Thorsten, eftersom ”Thorsten Flint nog hade tränat mytte”.
Detta förmildrade dock inte på något sätt sorgen. Besvikelsen. Och ilskan. Hos båda tjejerna. Nu sover de och vi vuxna konstaterar att vi förmodligen sett en riktig klassiker födas. Det var fint att se Thorsten resa sig igen!
Verkligen! Den första bananen är oroväckande poppis… 😉
Eller hur? Heja Thorsten.
Men många barn har brutit ihop har jag läst.