Laserstrålar (Kalla Kulor). Vilken kvinna! En riktig laserstråle. 
Hon läste så man rös. Fint som bara den.
Här – Regina tillsammans med Marcus Priftis som har skrivit diktsamlingen En käftsmäll är också beröring. Och en DJ som jag inte minns namnet på …
Tack för trevlig stund i poesins tecken 🙂
Nästa gång det är fest på kvällen. Och jag är hemma med barn och har lite extra tid för piff-experiment. Krulla inte håret!!
Le mycket är nog enda sättet att distrahera folk från upptagenhet av katastrofen/kråkboet 🙂
Pyntar som om det inte fanns någon morgondag 🙂 
Hon skriver om väldigt intressanta saker på sin blogg!
Om förlagens hantering av manus, om delande av sitt liv i cyberspace och om att man kan skänka en matkasse till dem som verkligen behöver det!
Och lite längre tillbaka bland inläggen skriver hon något OSEDVANLIGT tankeväckande. Om en viss, ännu icke-antagen, författar-vännina 😉
Den här mamman ska idag hantera ett litet hostigt barn och ett lite större med öroninflammation. Som i detta nu bråkar. Framför Chihuahuan från Beverly Hills. Dagens soundtrack…
Ikväll byter jag eventuellt skepnad. Och ger mig ut i Stockholms-kvällen 🙂
Vad som hände med nya upplagan av Morgongåvan?
Längtar? Trängtar?
Då kan jag tala om att den är på väg. Något försenad. Faktorer utom min kontroll har spelat in. Såklart. Själv är jag tvångsmässigt ordentlig vad gäller att hålla saker jag lovat!
Inom kort kommer alltså nya Morgongåvan att finnas till försäljning här på bloggen. Till ett finfint pris. Givetvis 🙂
Feber lägre. Öron bättre. Barnet sovit. Vakpappan sovit. Mamman sovit. Mamman på kontoret! 🙂
Och blommorna blommar (vilket i och för sig mest är konstigt…):
…med sjuk sjuåring. Hon har hög feber och ont i öronen, pluttan. Det enda som hjälper är när jag ligger och kliar den lilla heta ryggen.
Önskar det vore jag som hade ont och febrade! Att hon slapp. Att jag kunde bära hennes sjuka.
Hon – som vanligtvis är ovanligt energisk och pratsam (och nästan aldrig sjuk!) – är ordentligt slak. Idag är vi hemma. Vi två.
Mysigt, även om vi är väldigt trötta.
Fyraåringen: ”Mammaaa. Vad ska du bli när du blir stor?”
(Ehum, hon är rätt vaken…)
Jag: ”Jag vill skriva, vara författare.”
Hon ser fundersam ut en stund. Lyser sedan upp.
”Nej! Jaaag vet! Du kan bli en tjejsmurf!”
Storasyster – sträng men rätt road – står för testet och lillasyster svarar – mycket glatt, lydigt och väldigt engagerat:
”Säg katt.”
”Tatt.”
”Säg ko.”
”To.”
”Säg kul.”
”Tul.”
”Säg knarr.”
”Tnarr.”
”Säg kusiner.”
”Tusiner.”
”Säg kluriga kusiner!”
”Tlruriga kusiner!”
”Säg Kent.”
”Tent.”
Livet som mamma kan vara underbart underhållande 🙂
