Någon som undrade?
Nä, misstänkte det! Men eftersom jag är så otroligt plikttrogen, så kommer här den utlovade viktredovisningen. Från Bolls tillfälliga bantarblogg. Som ni säkert hade glömt. Men ändå.
(Måste bara tillägga ett jag för ca två veckor sedan var nere i 65,9. Och var då mycket nöjd. Sedan dess har jag haft… ROLIGT! 🙂 )
Fler hängde alltså på och under några försommarveckor så kämpade vi på: Ms Bantarboll, Ms F, Ms W, Ms X och Ms Y.
Sedan kom sommaren. Och vi orkade inte hålla på och viktredovisa en gång i veckan, utan satte målet det 3:e september. Då det nalkades bröllop!
För Ms F och Ms X slutade viktkampen det bra. De var karaktärsfasta och nådde, eller kom nära, sina mål.
Själv kan jag bara konstatera att mitt livs tredje bantning misslyckades rejält. Och att det nu får vara nog. När jag äter ok och promenerar fort ett par gånger i veckan – OCH NJUTER AV LIVET OCH HAR ROLIGT – så väger jag runt 67 kilo. Inte 64. Och då är det såhär min kropp ser ut. Och det får duga!
Då försöker jag att inte fästa så stor vikt vid kommentarer som den sjuåringen kläckte ur sig förrgår. Lyckligt medan hon klappade på min mage:
”Åh, ska vi få en bebis!?”
Lyssnar istället lite extra på fyraåringens kommentar härom kvällen när vi skulle sova. Och jag just talat om för henne hur fin hon är:
”De är du me. Du har vattra ödon.”
Jag har världens härligaste ungar. Och en man jag är kär i. Goda vänner, andra fina släktingar och ett mysigt hem. Jag har skrivit en bok och ett manus som sköter sig bra därute i den stora vida förlagsvärlden!
Livet är rätt bra, trots att jag väger 67,3 kilo 🙂
Hah hah! Jag skulle MÖRDA för att väga 67,3 kilo!
Men inte någon som sover, eller hur? Det vore väl osportsligt!? 🙂
Ja det är bra, man ska vara nöjd. Heja dig!