Första vardagen! Sedan i början på juli.
Jag lämnade den lilla ungen på dagisets storbarnsavdelning imorse (vilket hon är väldigt mallig över :-)) och var sedan med på stordotterns upprop i ettan. Det var stort. Jag minns själv den där bitterljuva känslan av förväntan i den allt kyligare höstluften. Jag gillade det. Och det verkar hon också göra. Thank God.
Sedan dess har jag ägnat dagen åt att skaffa mig lite koll över tillvaron. Till exempel räkna antal refuseringar kontra fortsatt hopp! Och inser att åtta (8!) förlag ännu inte svarat. Vilket är bra, eller…? Från mitt perspektiv är det bra, eftersom ett uteblivet nej fortfarande är en chans till ett rungande:
”JA, vi vill så otroligt gärna ha dig i vårt författarstall.”
Undrar om det heter ”författarstall”. Möjligen är det hoppet om min uteblivna sångkarriär som ger sig tillkänna i ordvalet. För ”artiststall” heter det väl? Nåväl. Stall som stall. Den här här hästen är hursomhelst SÅ redo att galoppera rätt in i bokbranschen. Och av de åtta potentiella ”ja-tacken”, så finns mina favoritförlag. Om katten själv får välja.
De refuseringar jag fått har oftast varit standard, tror jag. De har läst och tycker att manuset är intressant, men de får så många manus (någon skrev 1000 per år) och tänker inte ge ut just mitt. Typ. Ibland skriver de att jag ska skicka igen om jag skriver nytt.
Men ett av refuseringsbreven var ett skönt och otroligt glädjande undantag. Jag vill minnas att de innehöll orden ”en otroligt bra skribent” och att manuset var ”verkligen verkligen välskrivet och fint”. Men inom fel genre!
Nu skröt jag till lite minsann. Men det får ingå i den självpeppning jag ägnar mig åt denna första vardag vid datorn. Nu: kaffe innan hämtning av mina små som börjar bli stora 🙂
Ni kan vål hålla en och annan tumme för ett ”JA, VI VILL GE UT DIN BOK”…?
Och ni som vet bättre än jag kanske kan ge mig ett råd: Är det läge att maila runt till de förlag jag väntar svar ifrån? Och liksom påminna dem? Eller ska jag fortsätta vara stoisk (hmm… ännu en hästliknelse?) och tålmodig i min väntan?
Hej!
Åh, vad svårt. Jag kommer snart att vara i samma läge.
Darling. Åtta som inte har svarat är bra tycker jag. 🙂 Men jag vet inte om man ska ligga på. Jag vet inte. Kanske. Kanske inte. De kanske är skittrötta på folk som hör av sig och vill veta. Eller så gör samtalet att ditt manus lyfts upp ur högen – som ansökningar till jobb gör. Jag vet inte.
Jag håller tummarna! Hårt. För det är ett bra manus! Speciellt bra korrläst. 😉
Haha, det är fantastiskt bra korrläst 🙂 Och nu känns allt MYCKET klarare! Kramar!
Jag tror på is i magen och att inte höra av sig! Och ja, jag håller en tumme för att de säger att de vill ge ut din bok.
Tack! Jag tror nog detsamma… Jag behåller isen i magen ett tag till 🙂
Klart jag hoppas att du får ett härligt rungande JA!!!. Sedan vill jag läsa 🙂
🙂 Tack, det låter bra! På något sätt ska den ut ur garderoben!
Jag hållar alla tummar och tår, längtar också att få läsa den. Kram
Och det KAN vara tårna som gör skillnaden! Tack 🙂