Konflikter i paradiset

Blev i morse uppfriskande påmind om (och väckt av) dem när en SUR sjuåring kom och lade sig på tvären över oss i sängen. På tvären…

Vi har två större återkommande konflikter här i semesterparadiset. En där de kombatterande parterna är jag, mannen och stordottern. Den andra innefattande mig, mannen och lilldottern.

Konflikt ett:
Vi har råkat dryfta (som svar på frågan “NÄR kan jag få ett husdjur?!”), att det nog är lämpligt när hon fyller åtta. Vilket känns som rimligt långt fram i tiden. Nu har hon fyllt sju. Och tycker att det nästan betyder åtta. Uppenbarligen. För hon hon vill ha ett husdjur NU. ORKAR inte vänta! Vilket hon tar upp med oss, mer eller mindre sansat, ett hundratal gånger om dagen. Ungefär.

Härom kvällen vid sovdags (vid elvatiden…) hör jag en liten röst i mörkret:

“Mamma, jag bedde just till Gud att han ska ge mig ett husdjur om en vecka. Och han bestämmer ju över era tankar!”

Ehum…

(Anledningen till att hon inte kan sova, ens härhemma, är att “övervåningen är hemsökt”. Eventuellt kan det ha något att göra med min entusiasm över att ha träffat ett spöke på Häringe slott i höstas. Vilket Skrivarmamma fångat på bild. Jag vet inte…)

Hursomhelst föreslog en vän att vi skulle skaffa en myra i burk till henne, så blir hon livslångt traumatiserad och kanske konstnär!

Hon hade en skalbagge i en burk ett tag. Lakrits. Som dog. Vi tyckte att han skulle ha en ståndaktig begravning. I trädgården. I häcken. Jag tyckte att stämningen krävde en sång och brast ut i “Tryggare kan ingen vara”. Varvid dottern förtvivlat började gråta. Otröstligt. Mitt bidrag till konstnärsskapet är därmed redan givet.

Konflikt två:
Lilldottern slutade med blöja i vintras. Och det funkar oftast superbra. Problemet, eller konflikten, uppstår när vi är på offentliga platser och det är långt till en toalett. Och vi ser hur kissnödig hon är. För att förebygga olyckan frågar vi om hon behöver gå på toan och att det i så fall kanske är dags att uppsöka en sådan? Svaret är då nio gånger av tio ett rungande “NEJ!”.

Häromsistens utspelades detta scenario (i en leksaksaffär):

Dottern trampar oroligt på stället och håller med jämna mellanrum handen lite diskret på ett visst ställe.

“Är du kissnödig? Ska vi gå på toan?”

Varvid hon tittar upp på mig, med en blick som tydligt visar att jag hon anser mig vara ganska rejält dum i huvudet.

“Men mamma… Jag står ju inte såhär.”

Hon visar en tydlig kissnödigpose – med benen ihoptryckta i kors. Sedan börjar hon trampa igen och slår ut med händerna.

“Då är jag ju inte kissnödig!”

Nä, ibland fattar mammor verkligen ingenting 🙂

2 reaktioner på ”Konflikter i paradiset”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *