Månad: mars 2011

Stormgillar till och med. Med tre utropstecken. Och det gör mig så 🙂 !!!

Hon är klok, snabb och skarp den där Pernilla! Hon hittade små skevheter i manuset som ingen annan sett (allra minst jag). Och dessvärre en större grej som jag också måste lösa …

Nu ska jag alltså samla ihop allas feedback, dra ett djupt andetag och börja slutspurten mot färdigt manus. 1 h och 30 minuter kvar idag, sedan går mannen på kvällsjouren. Och jag ska ta hand om liten febrig tjej + pigg storasyster. Dagens utflykt blir att hämta på skolan. Alldeles lagom faktiskt 🙂

Men tyvärr blir det inget rep med bandet för min del idag heller (förra veckan spenderade jag ju på akuten med liten ond arm.) Sådär är det. Det blir liksom aldrig som man tänkt sig!

Medan jag slutspurtar håller jag (och ni) en tumme (flera tummar) för Skrivarmamma herself som redan skickat in sitt manus, eller hur?

… på grund av en missuppfattning. Däremot en ordentlig genomgång av och kommentarer till manuset som helhet.

Och en bestselleranalys!

Enligt den ser det rätt ljust ut – tjoho!

Men bättre ska det bli, så nu ska jag slutspurta och finputsa. Och så inväntar jag med spänning min fina bloggkompis dom 🙂

Jag har nu 1 h framför mig – på Gateau – innan jag ska hem till liten sjukling. Känner mig som ett barn på julafton 🙂 Och öppnar dokumentet … Nu!

Riktigt mysigt.

Ikväll får jag lektörsutlåtande. Vilket är SPÄNNANDE! Timmarna masar sig fram väldigt sakta tycker jag …

Men jag har redan fått mycket gilla av de kompisar som provläste förra veckan (två män och två kvinnor). Vilket är underbart!

Jag har även fått en hel del (konstruktiv) kritik. Bland annat förslag på ”Mankellifieringar” 🙂 Och nya titelförslag! Titeln ”Det enda rätta” var nämligen redan upptagen. Kanske var det någon mening med det, för den nya titelidén känns bättre och mer representativ för bokens innehåll.

Den här veckan ska jag jobba om manuset efter alla kommentarer jag fått. Efter att först ha prövat dem mot mig själv och min egen tro på vad som blir bäst såklart!

Sedan: Skicka till förlag!!

(Måste också berätta att jag har fått höra att jag är modig som skriver sexscener! Ganska många. ”Med tanke på att familj och så ska läsa.” Hmmm, så tänkte jag inte riktigt när jag skrev dem … Men de ”håller” påstås det hursomhelst 🙂 )

Svärfar Anders, svärmor Gerd och min fina make. (I bakgrunden, över vedspisen i köket syns tvätt efter senaste dygnets åksjuke- och pott-tränings inferno 🙂 .)Och här snackar vi fika!

Hos Skrivarmamma. Väldigt trevlig kväll! Inspirerande författare, gott bubbel och mycket prat!Min knasfina bästa vän 🙂

Det var jag väl värd efter denna morgon känner jag! Med kraftigt bakslag i ”pott-träningen” – i hallen just som underställen kommit på. Och då menar jag modell större som luktar illa … Dusch, ombyte och stress. Stackars barn! Och mig 😉

Men nu är jag som en ny människa. Med fluffhår!

Fick ett telefonsamtal från dagis idag. Ni vet ett sånt där som gör att man får hjärtklappning och ser katastrofscener framför sig? Bara en kort stund tack och lov, för snabbt fick jag veta att det inte verkade så farligt. Treåringen hade ramlat från ett lågt bord och gjort illa armen. Hon sa att hon hade ont och kunde inte använda den, men tokskrek inte. Hon lekte på med armen liksom hängande utmed kroppen. Puttan!

Hursomhelst blev jag från dagis sida rådd att ringa sjukvårdsrådgivningen och sjukvårdsrådgivningen i sin tur rådde mig att åka in. (Mig därför att mannen jobbar långt bort, inte hade bilen idag och dessutom hade bokat hockeybiljett.)

Så efter en eftermiddag med en hel del grus i maskineriet – 30 minuters väntan utanför sexåringens skola i halv storm på taxi (som saknar bälte till mamma, i mitten därbak, redo med kräkpåse), en halv utspilld drickyoghurt på barnakutens golv som tar mamman en evighet att torka upp, lite mer utspilld drickyoghurt, ett barn med skadad arm som VÄGRAR att både dricka medicinen och ta den i rumpan (vilket en mycket bestämd sjuksyster ordnar tillsammans med liiiidande mamma), brutalhostande andra stackars små kids VÄLDIGT nära mina (jag har streptokockångest) och en vagn som pajar lagom till hemresan (med buss och t-bana). Fyra och en halv timme senare är vi hemma (med näringsriktig Sibyllamat i magarna.) Helt färdig(a)!

Sådär ja. Nu blev bloggen en klagomur för en liten stund …

Hur som helst. Det viktigaste. Och bästa. Och skönaste! Det är att skruttans lilla goa arm är OK. Ett av armens ben tycktes ha hoppat snett i sitt fäste när hon föll, men sedan hoppat tillbaka själv!

Nu – SOVA!

Godnatt alla fina (och ofina). Kram S