Är hemma med genomförkyld treåring. Har jag nämnt att hon mer eller mindre transformerats till en prinsessa? En rosa-lila sådan. I dagarna med konstant rinnande näsa…
– Mamma. Vet du? Prinsessor bajsar inte!
– Åhå! Minsann…
Vi fick ta ett litet snack i förmiddags. Hon och jag. Om hur DE är som VI. Så nu vet hon att även prinsessor bajsar, vilket ökade nivån på prinsesseriet en aning. Så gör ju även hon 🙂
Med en sexåring i huset som passerat rosaprinsessfasen, så vet vi att det går över. Och är därmed lite lungnare infor det toktjejiga draget som tycks uppträda i treårsåldern. Stora tjejens favoritfärg är numera turkos och hennes intressen något breddade. Så vi låter vår lilla prinsessa vara precis så rosa hon vill!
Nedan syns treåringens favoritfigur också. En liten katt. Utan mun… DET gillar jag inte (hur kan hon prata, skratta, argumentera, uttrycka sig på olika sätt då!?), men faller ändå till föga när hennes stora ögon glittrar vid åsynen av detta lilla kryp.
Jag har aldrig tänkt på att Hello Kitty inte har mun. Det är dumt. Mycket dumt.
Eller hur!?