Dramaqueen? Jag!?

Igår morse gick vi upp klockan fem och styrde bilen mot Skavsta. Milano och smekmånad i sikte – eller inte…

Precis innan vi lade oss i måndags kväll kablades nyheten om terrorhot i Europa ut i etern. Med budskapet att vara försiktig och UPPMÄRKSAM om man ska ut och resa!

My god! Jag som har en historia av kraftig flygrädsla, visserligen bearbetad och numera i stort sett botad, blev kallsvettig redan då. Vara uppmärksam på terrorrister. På ett flygplan. Det väckte den alltför bekanta flygskräcken med TOTAL UPPMÄRKSAMHET på varierande motorljud, ljud i kabinen, konstiga blinkningar på vingen osv. Redan vid läggdags (och under en sedermera sömnlös natt) inser jag att den här resan kommer att bli en utmaning. Milt sagt. Första gången borta från barnen i kombination med terrorhot. Härligt!

Så – i bilen växer motståndet – och gråten. Det gnager och värker i min själ så till den milda grad att tårarna börjar spruta redan i höjd med Södertälje. Utanför flygplatsen hulkar jag som ett barn. OCH KAN BARA INTE GÅ OMBORD PÅ DET DÄR PLANET!

Jag är vanligtvis en ganska sansad person tycker jag. Får sparsamt med hysteriska utbrott och så. Men nu!? Mannen och jag är lika chockade båda två, men inser att detta inte kommer att funka. Så vi kör helt enkelt vidare. Förbi. Bort från den där eländiga flygplatsen (och Milano…).

Efter en stund har vi lyckats samla oss så mycket att vi siktar om. Hittar ett nytt resmål för vår smekmånad. Och kör vidare på en liten roadtrip genom Sverige. Jag lättad, och så även mannen (besvikelsen över uteblivet Italien till trots…).

Igår landade vi i ett annat paradis (efter att ha fyllt på förrådet med varma kläder på Stadium) och har det nu fantastiskt skönt! Jag ska vara lite hemlighetsfull och berättar inte var vi är förrän imorgon. Då även med bilder tänkte jag 🙂

En cliffhanger: “döm om deras förvåning när de upptäckte att tavlan var gjord av….”

9 reaktioner på ”Dramaqueen? Jag!?”

  1. Alltid skönt att höra att man inte är ensam om sina ångestproblem. Ha det skönt!

  2. Åh wow vilken dramatik! Vilket jobbigt beslut att ta att inte åka. Men skönt att det ordnade sig. Det spelar väl inte så stor roll var man är, bara man är med varann och får en paus från vardagen.

  3. Jo, det var väldigt dramatiskt! Men det är ju som du skriver Jojo. Vi får vara med varandra och vila från vardagen ett tag! Otroligt lyxigt!

  4. Pingback: Hemma efter två veckor i Mexico. Bildkavalkad! — Susanne Boll

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *