Månad: mars 2012

Första utefikan!

image

Paus i en dag som rusar fram. Jag rusar inte. Not so förvånande. Men jag har mycket att göra. Det mesta vid datorn. Och eventuellt, kanske, har jag tagit mig lite vatten över huvudet. Vi får se. Men allt är roligt och jag är tacksam över det livet ger mig!

Ett sportlov fullständigt befriat från sport. (Och manus.)

Vad gäller sporten gör det inte så väldigt mycket. Tycker jag. Har man träningsfobi och svettningsångest (svettas inte) så har man!

Men vi har lekt ute. Gått i skogen och så. Gills det?

I vår par- och föräldrakonstellation står mannen till etthundra procent för de sportiga inslagen. Och jag för de fikande kulturella. Och eftersom mannen var bortrest på jobb söndag-natten till torsdag, och dessutom jobbade hela den här helgen, så har sportlovet helt och hållet ägnats åt loppisar och fika kulturella aktiviteter. Mestadels i Motala.

Manuset har jag inte rört. Det blir så. Jag funkar så. Fixar inte att vara med barnen och skriva och/eller redigera samtidigt. Just där saknas simultankapaciteten fullständigt (har dock inga som helst problem att Facebooka och Twittra :-)). Och på nätterna måste jag sova. Behöver sova för att funka.

SÅ. Imorgon. Då!

Då ska jag lusläsa de sista trettio sidorna med rödpennan i högsta hugg. Sedan ska jag börja om från början igen. Framför datorn. Och sedan ska det in. Igen. Andra vändan till det förlag som var intresserade av manuset i höstas. Och i ny version till några av dem jag fortfarande väntar på svar ifrån. Wish me luck!

Idag…

…har jag vaknat HEMMA. Mycket skönt. Borta bra, men hemma bara jättebäst 🙂

Jag har umgåtts med mina fina ungar (mannen jobbar helg). Med grannar. Och med kompisfamilj som kom på lunch/lek/fikabesök.

Fikat smakade x-tra gott av någon anledning…

image

Och DÄR lovar jag att sluta flasha min fina bulgariska keramik. På ett tag.

Vi har vandrat i skogen:

image

Gungat djungelgunga:

image

Njutit av solen:

image

Och avslutat dagen med ett trauma

Sean den första banan. Åkte ut…

Fyraåringen mantrade att hon ”älstade” honom. Blev sedan lite fundersam när hon skulle välja mellan Sean och Thorsten, eftersom ”Thorsten Flint nog hade tränat mytte”.

Detta förmildrade dock inte på något sätt sorgen. Besvikelsen. Och ilskan. Hos båda tjejerna. Nu sover de och vi vuxna konstaterar att vi förmodligen sett en riktig klassiker födas. Det var fint att se Thorsten resa sig igen!