Månad: november 2011

Yta versus djup

Igår skrev Dag Öhrlund på sin blogg om hur många författare låter när de intervjuas – allt enligt myten och sammantaget väldigt förvirrat. Och underhållande.

Då funderade jag på den bild man ger av sig själv. Mer eller mindre medvetet. Jag tänkte på mitt förra inlägg om beauty-tuggummin. På de herrans massa mingelbilder jag lagt upp här på bloggen. Till och med bantning har förekommit. Och så inser jag att jag måste framstå som en ganska rejält ytlig typ.

Jag tror att det är så att jag fortfarande njuter av friheten att inte vara ”djup”. Jag var svår lite för länge. Lite för tidigt. Inte på utsidan, men på insidan. Det var tungt att vara jag, en period. Att jag blev legitimerad psykolog som tjugosjuåring säger väl en del. Duktig flicka – bråttom att prestera, att hjälpa och att bära. Sådär var det under många år.

Tills jag tog ett break. Jobbade i kassan på dåvarande Vivo och sjöng i diskoband iförd silverdräkt. Jobbade i bar och sjöng lite mer. Och hade roligt!

Sedan hittade jag andra ingångar till psykologyrket, sadlade så småningom om till journalist och insåg efter ett par års terapi att jag inte behöver bära hela världen på mina axlar. Allt hänger inte på mig. Mina medmänniskors välmående är inte helt och hållet mitt ansvar. Det är ok att säga nej. Att sätta gränser. Sådana saker.

Jag är inte färdig. Långt ifrån. Men jag mår rätt bra!

Kanske, eventuellt, möjligen måste jag plocka fram det där svåra när jag TOTALT slår igenom som författare och vartenda media med självrespekt vill ha en intervju. Då plockar jag fram de långa svarta kjolarna från studietiden, sätter på mig de tjockbågade glasögonen och tänder en Marlboro.

Men kanske, eventuellt, möjligen och förhoppningsvis vågar jag vara den jag är. Med yta och allt.

För såhär är det: Alla har vi allt inom oss. Det är bara inte allt som syns.

Jag vet inte… Vad tror ni?

Betyder ”bibehåller” att huden måste vara sund och elastisk från början?
Det fanns även gummi för ökad fysisk kapacitet. Och för ökad mental prestationsförmåga.

Hade lite svårt att välja med tanke på att jag egentligen vill ha gummi för mindre ont i halsen. Men så tänkte jag att om jag blir snygg – så tror inte folk att jag är risig. Och då mår jag bättre. För man blir till i mötet med andra. Har jag hört 🙂

(Jag höll på att skriva att man blir till i mötet med andar, men det är en helt annan diskussion.)

Jag förstår inte? Vad hände?

Då sitter man här på kontoret med sin matlåda igen. Trött i nivå med den första tiden som bebis + treåringsmamma. Så trött att en man på Ica kom fram och frågade om jag var trött. trött. Lurar ingen med anti-puffiness-ögonkräm idag inte.

Igår kväll var jag så UPPSPELT att jag inte kunde sova. Fast jag var jätteduktig och la mig i sängen 22.15. När jag väl somnat kom sjuåringen och lade sig för att tokhosta bredvid oss. Tok-kruppigt. När hon slutat (och mannen övergett sängen), så kom fyraåringen. Och började – just det – tokhosta. Sedan ringde klockan 06.20.

Jag som just börjat vänja mig vid slottslivet …