Sökresultat för: redigering

Halloweenfirande, rep och feber

Igår firade vi. Gick ”all in” på stordotterns initiativ. Önskar att jag kunde visa bilder på alla fin-läskiga ungar, men vågar inte på grund av att det finns ful-läskiga galningar. Tyvärr.

Men på mormor och galna vuxengrannar går det ju bra 🙂

Hursomhelst blev det väldigt lyckat.

Straxt efter 19 flydde jag dock fältet och åkte till replokalen. Kul med lite nya låtar. Och det verkar som om de vi spelade in i gitarristens radhus häromsistens snart är redo att se dagens ljus. Huu… Läbbigare än det mesta!

Mannen lämnade barnen på dagis idag (andra dagen på snart två veckor för lilltjejen som tog sista penicillinet imorse) och jag gjorde mig redo för första riktiga redigeringsdagen. Yay!

Då ringer det från förskolan. Dottern är hängig och har lite feber. Tillbaka på ruta ett…

Men hon verkar rätt ok ändå, så vi hoppas att det rör sig om en ovanlig form av halloweensmälla.

Vårt första busellergodisbesök höll på att skrämma slag på oss!

20121101-141223.jpg

20121101-141244.jpg

20121101-141255.jpg

Manus skickat från sjukstuga till redaktör

Vaknade tidigt imorse av att femåringen hade feber. Rätt hög feber. Mannen jobbade, Barbie spydde och i toan var det stopp. Dagen kunde ha börjat bättre alltså…

Men sedan ljusnade det. På alla fronter utom feberfronten. Den närmade sig 40 grader innan den vände neråt med hjälp av en Ipren. Nu är den på G igen. Pluttan!

På slottet finslipade jag det sista på manuset inför morgondagens inskick till Damms redaktör. Jag har skrivit till och ändrat en del sedan hon läste det sist – slutet bland annat – och nu börjar den riktiga redigeringen. Här ska MANGLAS. Tror jag. Och som jag ser fram emot det!

Dagens bloggbonusmaterial – Barbie vill göra som sina småmattar:

20121021-211137.jpg

Bokis. En sammanfattning. Och en kavalkad av snodda bilder.

Jag vill redan nu be om ursäkt för språket. Tröttheten ligger mellan mig och orden. BOKSMÄLLAN.

Hursomhelst.

Det här var min andra bokmässa. Och den var SÅ mycket bättre än den förra. Förutsättningarna så mycket bättre. Allt var inte helt nytt. Inte lika överväldigande. Jag var liksom beredd.

Jag har i år inte heller väntat på antagninsbesked från många av de spännande människor jag träffat. Det störde mötet med folk förra året. För mig. Ordentligt. Och det var troligen en starkt bidragande orsak till neurologiska störningar som ”ögonmigrän” och skrattkramp. Den pressen!

Med vetskapen att jag nästa år kommer att komma ut på Damm Förlag och då ha en tydlig roll på mässan kände jag mig lugn. Och fri. Det här blev mest en nöjesmässa för min del.

Jag hade dock velat stå mer i Hoi Förlags fantastiska monter och sälja Morgongåvan. Planen var att satsa på lördagen. Att då stå i montern mer eller mindre hela dagen. Istället låg jag utslagen på rummet med magknip. Mässans enda dipp.

Finmontern från ovan.

Moderator-uppdraget på lördagen gick finfint. Christer Ackerman och Thomas Dahlqvist förde en intressant diskussion om deckarvåld, som eventuellt får ett eget inlägg framöver.

I övrigt så ägnades alltså min mässa åt att mingla runt bland böcker och människor. Såväl dagtid som nattetid.

I baren på Park. Jag och Petra Jankov Picha med våra sanna jag. I mitt fall en boknörd som på senare år utvecklat en mingelpersona :-).


Kväll två var det alltså Damm-middag. En middag jag fixades in på i sista minuten. Av en vän med inflytande över sådana saker. Vilket jag är så glad över. Maten var FANTASTISK och sällskapet fint. Som alltid.

Och vad jag är än gladare över var insikten om att de som regerade och dominerade på dansgolvet senare på kvällen – det var Damm-gänget.

Sista kvällen hade Hoi middag för sina författare och medarbetare. Magknipen försvann och jag kunde till min stora glädje vara med på den. Här – Hoi-Erika och Malinthewriter:
image
Maten!
image
Eftersom Hoi-middagen krockade med Åsas enda kväll i stan, så hann vi prata alldeles för lite. Som tur är kommer vi att ses igen. Redan på lördag – hurra.

Ett par saker till. Först: om bokmässe-skor. Tricket är att de ska vara bekväma OCH snygga. Använde alla 🙂
image
Och så måstejag bara nämna det här med kändistätheten. Man ska egentligen inte hålla på och prata/skriva om det så mycket. För det är inte COOLT. Men nu är det ju så att jag inte ÄR cool. Så jag tar upp det ändå. Jag blir nämligen alldeles fascinerad, och väldigt trött i ögonen av, att stöta på Lasse Åberg och Lennart Hellsing i frukostmatsalen. Av att Lena Ph, Nanne Grönvall, Björn Ranelid, Mari Jungstedt, ja ALLA, trängs på Park. På mässgolvet kan man gå rakt in i Jan Guillou, Jessika Gedin eller Mark Levengood. Tommy Körberg sitter och spelar gitarr i lobbyn. Man åker hiss med Magnus Hedman och Bob Hansson.

(En parentes/tips här bara: börja inte konversera en kändis du hälsat på EN gång, som garanterat inte känner igen dig tillbaka, i en fullknökad och trång hiss. Det kan bli pinsamt. Just saying.)

Utmattade delade pernilla och jag tågvagn hem med bland annat Leif Pagrotsky och Thomas Bodström. Jag lekte Maria Montazami och plockade fram glansarsenalen.

Well. Det om människorna. Men kärnan i hela cirkusen är ju böckerna. Läsnörden i mig frossar i doften av böcker och känslan av att bläddra i alla dessa verk. Och bokhögen växer. Här: några nya inköp.
image
Well. Det var sammanfattningen av min bokmässa. I år.

Nu vill jag att ni går in till Pernilla och läser hennes reflektioner kring mässan. Som den också kan vara.

Själv ska jag sätta fart med redigeringen av mitt manus. Nästa år är min bok en nyhet på mässan. YAY!

PS Har redan bokat rum. DS

Men vad f*n!!

Och då är jag en person som INTE svär!

Annat än i mina böcker då (mina böcker, hörde ni?, snart två :-)) och när jag sjunger tillsammans med mina barn till Sean den förste banan förstås.

Detta kräver dock kraftuttryck.

Igår trodde jag att jag var mer eller mindre klar. Jag har ändrat, strukit, lagt till, flyttat och fixat. En sista genomläsning bara. Kanske ska jag också ”sätta” texten lite annorlunda.

Så får jag ett infall. En känsla av att jag kanske ska kolla vissa ord. Ord som jag misstänker förekommer lite för ofta. Som ”Tårar”. Och ”Återigen”.

HERRRRRREGUD, som Ranelid skulle ha uttryckt det. Fastän han då menar herregud på ett positivt sätt som jag förstår det. Herregud Kärleken liksom.

Men.

HERRRRRREGUD in a väldigt knäckande way!

Det här är pinsamt, men jag bara måste dela med mig till er. Kanske finns det fler skrivande därute som bär samma misstanke om upprepning av darling-ord.

Och så får ni tro mig på mitt ord när jag påstår att manuset inte är så banalt som man skulle kunna tro utifrån – detta:

Siffrorna är det sidnummer där ordet återfinns.

Det här är alltså samma manus som innan denna extraredigering skickats till förlag. Som gillat. HERRRRRREGUD!