Månad: mars 2014

Barbsan och jag hänger (därav bildkavalkad), selfien kom sig av att jag skulle fota Barbie men fick kameran vänd åt fel håll medan Varg Gyllander och jag planerar gemensam releasefest! >

Vi jobbade 9-23 i lördags och 9-17 i söndags. Inklusive fotografering. Och JÄKLAR vad kul det var.

Snart ska jag berätta mer om vad det är för hemligt projekt och vad det är vi spelar in!

Så länge kan jag berätta att det är en utmaning att spela in sång och två gitarrer samtidigt. Hela låten måste sitta som ett smäck. För alla. Samtidigt!

Inget fusk med olika kanaler här inte! Och inte kan man göra om en misslyckad snutt mitt i en låt. Otroligt utmanande och väry organiskt.

Det händer något i när alla har det där fokuset och lilla pressen på sig – spänningen hänger i luften och andlöst väntar man på att sista tonen klingar ut. Och det är alldeles magiskt när helheten sitter och det där obeskrivbara i musiken har skett. Inspelningen hade ”det”!

Dessutom tog vi foton med en suverän fotograf som lärde oss allt om att sträcka fram halsarna och ”gå in i kameran” :-).

I hemmiljö. Så jäkla mysigt!

Mamma kom upp och tillsammans har vi trängts med hantverkare och packat upp lådor. Och lunchat. Och shoppat lite.

Det blir så bra, det här. Har verkligen hittat hem. På riktigt 🙂

Boken verkar urspännande! Nedan: lite bilder 🙂

Intensiv men väldigt levande.

Fredag: middag med goda vänner. Nina. Vilken kock. Och vilken matchande toaskylt!

Lördag: heldags fixande tillsammans med maken medan barnen och Barbsan var i Motala. Återvinning, Bauhaus och IKEA. Bland annat…

Söndag: Motala tur och retur för upphämtning av smått och firande av farmor som fyller 85! På Motala Motormuseum, såklart 🙂

Herregud vilken känsla. Skål och trevlig helg kära, kära bloggläsare!

Av Josefine Lindén. En FANTASTISK release!

”Alla” var där och fina Josefine signerade för glatta livet och sjöng egenskapad musik. Och Wherever you will go, tillägnad förläggare Nina på Litet förlag (med mig som gäst eftersom de träffades på Det enda rätta-releasen). 🙂

Boybandet var amazing och Josefine strålade. Champagnen flödade och jag är så glad att jag fick komma och fira ”Tiden går så långsamt när man tittar på den”.

Längtar efter att läsa, Josefine!

Här är länken för den som vill lyssna.

Första gången för mig och gissa om jag var pirrig? Men mest glad och taggad över att jag får GÖRA det här. Allt det här spännande.

Fotade som en galning och var allmänt ocool. Anledningen till att jag inte fotade en enda människa vid sidan av mig själv, är att intervjun skedde via länk och jag satt ensam i en studio i Radiohuset.

Nu är jag en erfarenhet rikare och det var urkul. Så: Just hit me, media 🙂

PS Någon gång måste jag lära mig att det inte heter ”föschtåsch”. Och inte ”Oppsala” heller! DS