Just hemkommen från urtrevlig kväll med sex fina kvinnor. Och maten. Maten!
Bildbevis kommer under morgondagen. Mina bilder ser ut ungefär såhär allihop, så jag tänker låna av Simona.
Nu väntar sängen för imorgon väntar viktigt möte 🙂
Barbie ska göra sin morgontoalett, men njuter istället av att bara sitta i sin nya, stora inhägnad. 
Jag snor åt mig en stunds lästid.
Annars har vi börjat gå igenom tjejernas garderober inför hösten. Kollar vad som har växts ur och vad som kan ärvas/skänkas. Eller… Vi och vi. Tjejerna har en del annat för sig.
Och så har jag gjort en jättejättejätteful köttfärslimpa. Serverades med potatis och egenhändigt gjort brunsås. Tjejerna älskade det och vill äta det OFTA. Kanske inte så stort i någon annans värld, någon med mer husmoderliga talanger, men för mig: en bedrift.
Jag har en as-snygg såskanna!
Nu ska jag lära mig två låtar till kvällens rep: Strong Enough och St Teresa. Wish me luck!
(Har satt alla skrivrelaterade aktiviteter på paus ett par dagar. Samlar kraft inför en spännande höst… :-))
Så himla kul. Läs mer här.
Jag kommer att stå med kollegor från Hoi Förlag. Från klockan elva. Komsi, komsi 🙂
Pernilla Alm bloggade igår på Debutantbloggen om författande och vikten av att ta hjälp och undvika fallgropar.
Hon beskriver det så bra och jag känner igen så mycket av det!
För i år. Nu känns det att hösten är på ingång. Det är soligt och klart, men i luften anas en höstkrispig kyla.
De flesta sommargäster har åkt hem. Det är tystare än vanligt och det som mest av allt hörs är hamrande, spikande och brummanden. Folk jobbar med sina hus och trädgårdar gissar jag.
En gubbe på flakmoppe brummar förbi och larven Larv klarar livhanken med nöd och näppe.
En solgul påminnelse om vad som komma skall.
Bye, bye paradise!
I paradiset. Medan barnen är i trygga händer annorstädes. Vi lider inte.
Bubblar.
Bastar.
Kollar film.
Går på auktion.
Äter glass och kollar på segling.
Läser ett alldeles fantastiskt manus 🙂
Och äter abnorma mängder rökta räkor med romsås.
Sofie Sarenbrant skriver smärtsamt och fint om hur det kan kännas att bli recenserad här!
Ibland undrar man ju vad man håller på med. Det här med att lägga sin själ i något under en evighet (typ) och sedan utsätta sig för recensionerna. Jises.
Tack och lov har Morgongåvans recensenter varit snälla. Men jag är lite rädd varje gång jag klickar mig fram till en recensionslänk …
Som Pernilla skriver, så är en outtalad regel att man som författare inte ska bemöta kritiken.
En ”regel” som somliga bryter. På ett sätt som gör att man baxnar. Det skriver Malin om här.
(Det här med vissa män, deras snoppar och antagandet kring vad vad kvinnor behöver för att tycka ”rätt”. My god.)
Vet ni vad mer? HÄR kan man tävlings-recensera Simonas kommande bok Betvingade. Innan den ens kommit ut. Så kör hårt.
(Har mycket svårt att tro att Simona kommer att ge några XXX-relaterade svar på de recensionerna 🙂 )
Dotterns loppisfynd. Fem kronor styck.
Mitt fynd hos lokala keramikern. 220 kronor styck.
Och vet ni? Bästa Simona har hittat ett loppisfynd till min keramiksamling! Jag kan inte blogga upp bilden från mmset, men ett var en utsökt tjusig liten kanna 🙂
Idag har mannen semester. Så nu ska jag skriva lite. Och dricka kaffe i min ljust himmelsblå nya kopp. Går förmodligen mycket bättre än att skriva tillsammans med kaffe i fulkopp.
Ja vad svarar man på det (angående förra inlägget)?
Det där snacket om blommor och bin har åttaåringen och jag haft för ganska länge sedan. Såhär såg det samtalet ut. HERRREGUD!
Jag tyckte att jag var tydlig, men uppenbarligen utelämnade jag vissa detaljer …
Mitt svar idag blev:
”Harkel. Jomen ibland är det så att killars snopp helt plötsligt ställer sig rakt upp. Då kallas det stånd. I vanliga fall hänger den ju ner.”
Fnisselifniss från båda barnen.
Möjligen var mitt svar något ryck ur sitt sammanhang, men hur det hänger ihop med blommor och bin lär hon ju förstå. Tids nog.
Om trettio år eller så!
