Månad: april 2012

Rosa Cava i skuggig värme…

… på balkongen. Efter en solig dag vid poolen med lång siesta hemma på hotellet. (Och i poolen – kommer att bli grönhårig av allt klor!)

Ljuvligt hotell! Återkommer om det. Eftersom jag har en galning i bakhuvudet när jag skriver ”offentligt” vill jag inte avslöja precis var vi är. Sjukt, men så är det …

Startade dagen med lång powerwalk. Iförd en Stay in place från sent åttiotal. Still going strong. Kanske BH:n mer än jag.

Från och med idag kommer maken och jag att träna varannan morgon. Perfekt. I lurarna har jag nämligen låtlistan inför den spelning med nya bandet som går av stapeln straxt efter det vi kommer hem. Nytta förenat med nöje minsann 🙂

Resa med barn

Vi har rest rätt mycket med tjejerna. När vår stora var åtta månader åkte vi till Brasilien. Sedan dess har vi (med båda barnen) varit i Thailand, Costa Rica och Spanien (ett otal gånger :-)).

Den här resan är lite annorlunda än de tidigare.

För första gången har vi nu packat för fyra personer. I behov av ungefär samma saker. Inte för två vuxna och två barn. Barn i behov av barnsaker.

Den här gången har vi ingen vagn. Inga nappflaskor. Inga vällingpaket. Inga blöjor.

Och jösses, så mycket lättare allt blir!

Vi hänger tillsammans och gör små utflykter där ingen behöver någon ”special treatment” som att:
– Bli sövd (körd fram-och-tillbaka i vagn).
– Bli liggande med rumpan i vädret på någon parkbänk för att få ny blöja.
– Få vällingen värmd (alltid för varmt) i någon restaurang-micro.

(Jo, om små ben blir för trötta för att gå. Då blir det ”bära-treatment”.)

Vi kan äta ihop i lugn och ro utan att någon behöver jaga litet barn på äventyr!

Dessutom har döttrarna glädje av varandra. Minstingen närmar sig fem och åttaåringen uppskattar hennes sällskap mer än någonsin tidigare. Den motsatta uppskattningen har förekommit ett tag 🙂 De ger sig numera ut på små upptåg tillsammans. Som att smyga omkring och fnittrigt spionera på övriga hotellgäster…

Idag har vi frusit lite. Ett molntäcke lade sig över ön och i kombination med friska vindar fick det oss att huttra. Men inte gör det något. Vi får vara tillsammans. Hela tiden. Lyx!

Jag säger som lillpluttan: ”Ja älstar Tanarjöna!”

Orkar inte vara hemlig!

Det faktum att huset är låst, larmat och vaktat i kombination med att vi inte har mycket av värde gör att jag outar faktum nu (plus att jag är den ohemligaste jag vet och gillar att blogga):

Vi är på Gran Canaria 🙂

Efter en GALEN och ganska rejält osund racer-vecka, där jag och maken knappt såg varandra och turades om att jobba till efter midnatt, så åkte vi. Tidigt, tidigt igår morse.

Mer eller mindre medvetslösa satte vi oss i en taxi klockan fem. Min gamla flygresa vaknade till – av utmattning och snöstorm. Med paniken lurande precis innanför skinnet psykologiserade jag mig själv:

Jag kan inte kontrollera något. Nu är läget som det är. Andas lugnt. Och inte minst – JAG ÄR BARA RÄDD FÖR RÄDSLAN.

Och tänk att det funkade! Så snart vi lyft var jag som vanligt igen. Bara lite extra trött. Det var vi allihop. Vi var den där jobbiga familjen med gnälliga barn, som båda somnade efter drygt fem timmar. Då det var dags att landa …

Bussresan till hotellet var lång men rolig. Jag satt bredvid fyraåringen som konstant utropade glada iakttagelser hon gjorde om vackra blommor, höga berg och hav som glittrade 🙂

Visst är det förresten fantastiskt hur slitna klyschor blir vackra när de kommer ur ett litet barns mun?

Som det där med havet som glittrar. Eller som snart åttaåringen utropade när vi på kvällen ätit på en strandrestaurang och gick ner till havet för att doppa fötterna:

”Mamma, det är så härligt när sanden glider mellan tårna!”