Har glömt att berätta. Förra veckan, eller om det var förrförra, så fick jag roliga rapporter från två av mina barndomskompisar.
Den ena berättade att en arbetskamrat råkat få se mitt namn på hennes skärm då hon mailade till mig. Och berättade att hon just läst Morgongåvan. Och gillade 🙂
Min andra kompis fick syn på Morgongåvan på ett bibliotek i Göteborg. Folk lånar. Och läser.
Det är kanske självklart och inte någon stor sak för många som skriver, att deras böcker finns överallt och läses friskt, men jag blir så himla glad varje gång jag får spontanrapporter om det!
Det för nu.
Du kommer väl och träffar mig och Morgongåvan på mässan? Hoi´s monter B 07:60 var det!
Jag kan bara föreställa mig. För visst är det så att det inte spelar någon roll hur många butiker som köpt in ens böcker eller hur försäljningsstatistiken ser ut? Jag gissar att det enda som slutligen räknas är det ögonblicket då man råkar se någon på t-banan läsa den bok man skrivit? Tänk den dagen man sneglar över grannens axel och ser sina egna ord, liksom. Gaaahh!
/Anna
Och JA! Klart vi ses hos Hoi! (Där kan man hälsa på äkta ludvika-mål: ”Hoj-hoj!”)
/Anna
En dejt? 🙂
Hemskt gärna!Jag letar upp dig… 🙂 på ett icke-scary vis.
/Anna
Haha, bra!