Där kom den. Första dagen med krasslig liten unge. Men jag, åttaåringen med risig mage och Barbie har det rätt mysigt härhemma.
Igår öppnade jag dokumentet med bok tre för första gången på mycket länge. Där fann jag 27 sidor väldigt spretig text. Med den här inledningen:
Bara orden drev henne framåt. Historien utan form. Utan mål. Utan mening. Men det vackra lockade. Hon ville finna det vackra. Så hon satt kvar. Hon väntade. Hon sökte. Och hon fortsatte.
Jag tror vi stryker lite här. Men noterar hur det kändes för författaren när det begav sig 🙂
Jag har också ett kapitel, minst ett, med spretig text. Där finns en mycket bra början till det jag vill ha med, men det måste omformuleras och vässas till innan det duger. Men det är en bra början. Men jag fick inspiration till ett sådan där kapitel som behövs för att fördjupa karaktärerna och skapa en misstänksamhet och en osämja som jag måste ha för att driva handlingen framåt åt det håll jag vill!
Ska bli kul att skriva det!
Lycka till!
haha,som det kan ändra sig.
Åh, jag är så nyfiken – jag som nästan aldrig skriver texter längre än 4 000 tecken – hur gör du när du ska skriva en bok? Någon sorts plan över boken, eller börjar du bara? Har länge undrat om det när det gäller författare – och hur mycket de vet från början mär de börjar skriva. Tycker att det är strongt och fascinerande att man kan skriva på en och samma text så länge!
Kram och natti
//Linda
Hej! Det var ju du! Ser jag nu 🙂 Vilken fin blogg du har!
Jag tar och svarar på din fråga i ett eget inlägg om fler är intresserade. Kram!
Åh, jag tror säkert att fler är intresserade – det känns ju som en magisk värld 🙂 Och tack för dina snälla ord!