Djupintervju med mig själv – om mig själv och mitt skrivande

Eftersom anstormningen av journalister som vill ha en intervju, sedan jag skrev KONTRAKT för drygt en vecka sedan, har uteblivit – så gör jag den själv!

(Jag tror att jag fått frågorna från en kurs med Ann Ljungberg, men minns inte säkert.)

Håll tillgodo 🙂

Vad är jag nyfiken på?
Människor. Hur människor funkar. Framför allt människor som inte är som alla andra. Hur de (vi!) känner och tänker.

Relationer.

Vad gör mig genuint upprörd?
Barn, äldre, hjälplösa och utsatta människor som blir utnyttjade. Illa behandlade.

Orättvisor.

Vad är jag passionerat intresserad av?
Folk. Relationer.

Vad vill jag förändra?
Få människor att se mer nyanserat på varandra. Inte vara så snabba att döma. What you see ain´t always what you get!

Vad glädjer mig?
Barn. Djur. Kärlek. Vänskap.

Snälla människor.

Roliga Facebookuppdateringar.

Vad gör mig sorgsen?
Saknad. Av människor eller glada tider som flytt.

Känslan av ”om bara”…

När någon lider och jag inte kan hjälpa. Maktlösheten i att se andra lida.

Hur vill jag göra skillnad?
Jag kanske kan skriva om någon på ett så nyanserat sätt att den som läser ser annorlunda på människor. Kanske inte dömer så fort.

Vad vill jag bevisa?
Att jag kan!

Vad vill jag utforska?
Igen. Människan och hennes relationer. Kan jag gestalta skeenden och människor så att andra känner med dem/det de läser?

Livsval. Rätt val/agerande kan vara rätt för någon och förkastligt för någon annan.

Slumpens makt.

Vad vill jag lära ut?
Att alla är olika. Och det är ok.

Vad har jag åsikter om?
Det går att förstå en annan människa om man bara vill.

Ingen föds ond. Vi skapas som människor. Av människor.

Vad har jag tagit ståndpunkt för?
Det sociala arvet kontra det biologiska. Så långt att det sociala är starkare.

Vilka viktiga lärdomar har jag gjort eller tagit del av?
Man kan inte förändra en annan människa. Ingen annan än man själv kan göra den inre resan för att må bättre/bli helare.

Rent skriv-hantverksmässigt: Det blir ingen bok om man inte kopplar ner internet, öppnar sitt skrivdokument, sätter sig på rumpan – och SKRIVER.

Vad vill jag lämna efter mig?
En känsla av att ha berört och skakat om.

Vad vill jag uppnå med mitt skrivande?
Att någon har tänkt något nytt. Förstått något nytt. Och blivit rejält underhållen på köpet!

9 reaktioner på ”Djupintervju med mig själv – om mig själv och mitt skrivande”

  1. Utmärkt idé att göra djupintervju med sig själv! Jag håller verkligen med om det där med att koppla ner internet för att få något skrivet – just den punkten kan vara det jag är sämst på som författare :-/

  2. Pingback: Läsarfråga! — Susanne Boll

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.