Livet kränger fram i tvära kast emellanåt…
I fredags kväll, just hemkommen, stack maken ett brev i handen på mig med orolig min. Det såg ut att vara svaret från den magnetröntgen jag gjort tidigare i veckan på grund av att mina muskler – vid flera tillfällen, hastigt och lustigt – liksom ”veknat”. Jag har ramlat omkull och benen, alternativt armarna, har plötsligt lagt av. Jag hade teorin (psykolog som jag är) att det handlade om stress och kanske utmattning, men läkaren tyckte vi skulle kolla. Och då började tanken på att ha MS eller någon annan neurologisk sjukdom att spöka ordentligt…
Nu var det så dags för svar. I det där vita läskiga kuvertet. Och svaret lydde som följer:
”Magnetröntgen av din hjärna var helt bra!!!!”
Med fyra utropstecken 🙂
Vi gjorde oss redo för en riktig firarhelg! Vinet och champagnen skulle flöda på lördagen, då vi bjudit hem våra vänner och bröllopsvärdar med familj.
Men icke. Natten till lördagen vaknar lilltjejen med drygt 39 graders feber och kraxar som en liten kråka. Inte så kul med tanke på att hon redan fått två penicillindoser i höst. Lilla streptokockunge!!!
Vi ställde in allt, och försökte istället kurera vår lilla treåring och ta hand om varandra ordentligt. Vila! Vilket blev väldigt mysigt 🙂 Hemmet blänker nystädat (att städa utan stress är ju rätt tillfredställande), vi har ätit fantastiskt god mat, tittat på film, tränat, bakat och myst i största allmänhet. Och besökt läkare med treåringen eftersom febern fortsatte att vara hög. Det visade sig att det INTE var streptokocker och febern sjönk igår kväll. Så skönt!
Nu sitter jag på kontoret och redo för några timmars skrivande! Love it!!