Pratade idag i Hedvig Eleonora kyrka. Om ord som förändrar.
Möjligen hade det varit en bra idé att kunnat zooma vid ett tillfälle som detta…
Pratstunden (med en präst) avvek en hel del från ämnet ”ord som förändrar” och kom att handla om vår tid, människans nya behov (av retreat, mindfulness osv) och om Amelia själv (som är katolik, för övrigt). Hon svarade ärligt och lockade till skratt med underfundigheter som att hon funderar på att starta tidningen ”Russinet”. För äldre.
Modigt och öppet berättade hon om sig själv. Vid två tillfällen rördes hon till tårar när hon pratade om sorg och tillkortakommanden i sitt liv och vi andra grät med henne där i kyrkan. Det var fint. Och det gjorde henne i mina ögon till en ännu starkare kvinna än den jag redan förstått att hon är!
Ibland tycker jag kyrkan är lite sträng. Skapar oro. Som oron kring om man satt sig på rätt plats…
Uppenbarligen kan man inte släppa mig lös hursomhelst i kvarteren kring Östermalmstorg 🙂
Härligt med shopping.
😉