/** START FACEBOOK LIKE BOX SCRIPT */
/** END FACEBOOK LIKE BOX SCRIPT */

Barnen friska…

…och kan äntligen gå på dagis igen! Tvååringen har gått sex, eller är det kanske sju, dagar sedan lucia! I morse fick jag äntligen svara JA på den förhoppningsfulla undran: ”Jag då i dadis ida?”. Medan femåringen buttert muttrade att hon inte alls hade någon lust att gå. Hon har väldigt mycket att göra hemma! (Se förra inlägget.)

Själv sitter jag här. Med massor av efterlängtad tid! Jag har för en bra stund sedan druckit ur mitt kaffe. Bläddrat igenom DN. Borde skriva. Blogga. Ringa en hel bunt samtal. Åka och prata med bokhandeln. Men tycks istället ha drabbats av handlingsförlamning! Det är så tyst härhemma. Väldigt tyst. För tyst!

Ingen tvåårig liten röst som ropar: ”Mamma! Jag pjataj på dig!”, när jag inte lyssnar tillräckligt uppmärksamt. Ingen femåring som undrar: ”Vilken är din bästa känsla?” eller ”Vilken är din bästa lukt?”. (Hennes bästa känsla är kärlek och bästa lukt är nytvättad tvätt :-))
Ingen varma små kroppar kryper upp i mitt knä och vill tanka närhet.

Jag fryser, är sentimental och saknar dem. De ger mig en fin roll i att vara mamma inser jag. Gillar den rollen!

Tydligen har jag kommit över ”bloggtröskeln” i alla fall. För – hej, här är jag ju! Jag hade tänkt mig att innehållet till den här bloggen skulle få ”värka fram” och bli något alldeles extra. Genomtänkt. Personligt men inte för privat. Men än så länge har jag mest känt små förvärkar och de proffsiga, kloka och brillianta blogginläggen väntar fortfarande på att bli förlösta.

I väntan på dem (och kanske på att mina prestationskrav lugnar ner sig :-)), så önskar jag alla en fin dag!

Kreativiteten flödar…

…och produktionshastigheten är hisnande! Då menar jag inte min egen:-). Måste bara presentera några alster barnen tillverkat under de många vattenkopps- och förkylningshemmadagar som passerat. Femåringen har tillverkat det pimpade russinpaketet och glittervirveln, medan mamma-teckningen är signerad tvååringen!

Jag fick ett brev…

…på posten från Ingrid, 80 år. Hon hade läst och tyckte om Morgongåvan. Jag blev så oerhört glad! Tack! Handligen utspelar sig bland drygt trettioåriga, mer eller mindre krisande, människor i Stockholms innerstad. Med Jonas, en väldigt sjuk man i en av huvudrollerna. En ganska otäck historia där jag under skrivandets gång funderat mycket kring ondska kontra onda handlingar och dess ursprung. Hur utsatt ett litet barn kan vara och vad det kan få för konsekvenser. Samtidigt har jag velat skriva om vardagen, den långsamma och ibland händelselösa, där de egna tankarna och känslorna är dramat. Som det liv Nathalies mormor lever i boken. Jag vet inte vad som tilltalade Ingrid, men jag konstaterar att det inte är självklart att förutse en boks målgrupp!

Välkommen till min blogg

Ännu en blogg har sett dagens ljus! En avgörande anledning för mig att skapa denna blogg är att det är ett sätt att få kontakt med läsarna av min första roman – Morgongåvan. Resten av innehållet håller på att ”värka fram” 🙂

Lägg till mitt RSS-flöde i din nyhetsläsare så missar du inga framtida inlägg.

Signering i Motala

Signering i Motala

I lördags signerade jag Morgongåvan på Bokia i Motala. Otroligt roligt! Tack fina personalen och alla som köpte boken!