Dottern (den sexåriga) ropar från pulkan, på väg till skolan.
– Mamma, stanna!
– Vad är det?
Jag vänder mig om och hon ler stort.
– Det här kommer att bli den bästa julen NÅGONSIN!

Tomas, som hjälpt mig med den här bloggen, har gjort en fantastiskt fin bok om Blackeberg. Titta här!

Men kolla! Hon skrev det helt själv, sexåringen. Frågade bara vilken bokstav ”kära” började med. Det känns som om kanske kan få lite särbehandling ändå… 🙂

”Kära tomten. Dom här polkagrisarna är till dig och till tomtemor. Puss och kram från…” Och där på slutet blir jag lite hemlig, eftersom jag inte vill avslöja mina barns namn här på bloggen.

Har spenderat förmiddagen på vårdcentralen. Mindre bra start på veckan och jag kan tänka mig en bättre uppladdning inför julen…

Eftersom vi var vakna i stort sett hela natten (treåringen hostade i stort sett hela tiden – på riktigt – HELA natten) så var jag rätt seg imorse… Ni som har barn vet hur det är. Det hostas, det kommer XXX i sängen under förnatten, man byter lakan, lägger ut handdukar, bullar upp med kuddar under huvudet – men är ändå inte HELT avslappnad under kommande hostattacker…

Jag yrade alltså omkring härhemma i något slags trötthetstöcken, kom iväg för sent och missade vår tid med åtta minuter. Klantigt! Vi hamnade i drop-in kön och kom därifrån 1h och 40 min senare. Segt…

Men skönt nog verkade det inte vara streptokocker den här gången, så vi hoppas klara lillfisans nätter (och dagar) bättre med hostmedicin. Ingen penicillin!

Hej alla! Nu är det inte många dagar kvar till julfirande och ledighet (kanske inte ledigt för alla men…). Vi har ägnat helgen åt slappande… eller ja… jag och tjejerna har slappat medan mannen jobbat. Och så har vi pyntat. Som vanligt håller vi inte tillbaka utan kör efter måttot ”ju mer desto bättre”! Här är granen. Inte så stylish men väldigt charmig.Detalj i gran – sträng groda…Ytterligare detaljer 🙂

Inser till min bestörtning att jag inte gick på det här eventet igår. Jag har ju ingen sån där iPhone och vet knappt vad en app är!

Men ni som följt den här bloggen ett tag ser ju att ett par av mina drömmars män var där. Attans!

…och kuttrar. Vi har flytt snön och söker skydd i en T-banenedgång. Och så passar vi på att ha lite duv-möte också.

Stockholms frusnaste duvor bor i Vällingby? 😉
Och kuttrar. Stockholms vekaste duvor bor i Vällingby 😉