Månad: augusti 2013

Och så jobbar vi. Jag och min vackra förlagskollega!

Barbies mamma, pappa och moster var där. I Tierp. Och nästan alla valpsyskon från tre kullar (alla utom en!).

Det var en underbar tillställning!

Vi människor bjöds på mat, kaffe och kaka medan 14 hundar roade sig kungligt.

Urmodern Kaitlyn tog det rätt lugnt under köksbordet medan pappa Loffe hamnade bakom galler eftersom han så gärna ville göra valpar med sina döttrar… 😮

Och så konstaterade vi att Barbie är väldigt lik sin pappa. Liksom sina bröder ❤

Tack för en fin eftermiddag Susanne! Matten av mattar 🙂

Jag har alltid AVSKYTT att springa. Släpade mig runt spåren på skolgymnastiken och har länge retat löpare med de bevingade orden: ”det är bara rädda människor som springer.” 🙂

Jag tycker genuint illa om att anstränga mig. Att flåsa och bli högröd. Tuttar och mage guppar och hoppar och jag tycker dessutom att det är vansinnigt tråååååkigt.

Att det tycks som om ”ALLA” författare numera löptränar har gjort mig ännu mer motvalls. För jag är inte som alla andra. Minsann.

MEN.

Jag är 41 år. Inte lastgammal. Jag BORDE kunna springa. Åtminstone några steg.

Jag har två barn. Om något händer dem något VILL jag kunna springa, om det skulle behövas.

Jag kan inte längre ha mina gamla kläder.

Att sjunga tre till sex timmar i veckan är inte träning. Tydligen.

Jag har en smått galen höst framför mig och måste orka. Det sägs ju att man orkar mer om man tränar, så …

SÅ!

I somras testade jag under en promenad. Några steg bara. Och jag dog inte.

Så jag testade lite till. Och lite till. Och lite till. Med hejdundrande bra musik i lurarna.

Och den här veckan har jag sprungit tre av mina sex kilometer på promenadrundan. Två gånger!

Det är asjobbigt, obekvämt och inte på något vis njutbart. Men ändå otroligt häftigt. Jag, som på fullt allvar inte trodde mig kunna springa längre, kan springa. Obetalbar känlsa.

Jag har köpt nya skor, brallor och nytt linne, men inte övergett min förträffliga tjugoåriga BH.

Jag har laddat ned Runkeeper.

Och nu ska jag springa ett lopp. Herregud. Ett lopp!

Men vet ni? Min kamp för att skaffa mig en starkare (och något mindre mullig) kropp är INGET, absolut ingenting, mot Pamelas kamp. Och när hennes tidning Topphälsa ordnar lopp, då springer till och med jag.

Gör du?

Under tiden joggar jag hit. I min nygamla outfit 🙂

Strålande författare. På Fotografiska 🙂

Arton år tillsammans. Siktar på arton till. Minst 🙂

Som skrivit böckerna Som Zlatan fast bättre och Som James Dean fast snyggare.

Själv är både bäst och snygg. Och rar så det förslår!

Vi pratade och vi pratade medan tiden rusade. Tur att vi ses snart igen 🙂

PS Vi är inte kära 😉 DS

Vilket är helt overkligt! Lilla pluttan. Så förväntansfull, pirrig och glad. Med omsorg valde hon kläder och vi cyklade iväg till uppropet 🙂

Sista dagen på sommarlovet. Då möter jag – efter förmidddagens författarfix – upp familjen på Grands terass. Äter finlunch. Hoppar på sightseeingbåt och ser Stockholm från vattnet. Och det är så vackert att man baxnar!

Efter 18 år i staden har jag bara sett en bråkdel av vad den har att erbjuda. Och jag älskar tanken på allt som finns kvar!