Månad: oktober 2012

Because I can

Tänker jag mobilblogga från min nya Iphonen!

20121004-190803.jpg Med bild! Jag är ett geni! Ett geni i bil. På väg till rep. Ska nog sluta nu…

Bra fik-skriv med bästa Simona

Sex timmar satt jag där. Personalen bjöd på gratis-kaffe vid bordet. Bara en sådan sak.

Sedan köpte jag en Iphone. Och känner mig helt lost. Innan jag lyckas få ner WordPress, Twitter och mailen till mobilen. Sedan är jag hemma.

Facebook var jag så desperat i behov av – vilket tjejen i butiken noterade – att jag fick hjälp att ladda ner DIREKT. Thank god!

Redigeringslycka …

…kan säkert snart förvandlas till redigeringsvånda.

Men exakt HUR lyxigt är det inte att jobba med en redaktör?

Nu har jag i och för sig bara fått en första övergripande feedback. Kanske är det inte orden ”lycka” och ”lyxigt” som bäst beskriver känslan när jag sedan får tillbaka en tjock manusbunt med överstrykningar och ändringsförslag på varje sida 🙂

Men detta. Researcha lite. Utveckla. Skriva till.

Och veta att alltihop är antaget. Det BLIR en bok. Det. Är. Faktiskt. Alldeles. Ljuvligt.

Det här med att sjunga i två band

Är VÄLDIGT roligt. Nu har jag inte sjungit på två veckor – alls – eftersom repen krockat med bokrelaterade aktiviteter. Och jag saknar det massor.

Kruxet är att få tiden att räcka till. Att vara borta två kvällar i veckan + att ha en och annan bokrelaterad aktivitet kvällstid + att få till andra, vanliga, sociala aktiviteter + att ha en man som jobbar helger – och kvällar – det är en utmaning.

Jag är en hemmaråtta. En riktig hemmaråtta. Jag var hemma länge med barnen (de var urgamla när de började dagis, säkert två år 🙂 ) och har inte haft så mycket intressen utanför bandET, familjen och vännerna.

Det här intensiva kvällsråttelivet är alltså ganska nytt. Och jag älskar det. Jag vill bara säga ja till allt och mingla runt som en tok. Men inser att gränsen snart är nådd.

Hmm …

Musiken kommer jag inte trappa ned på, för den gör så gott i själen.

Minglandet vill jag inte trappa ned på, för det gör så gott i hjärtat. (Jag har, som ni vet, träffat fantastiska goda vänner i bokmingelvärlden).

Litet dilemma alltså. Vill allt. Orkar inget.

Vad sa ni? ”Nej”?

Vad betyder det?

Bokis. En sammanfattning. Och en kavalkad av snodda bilder.

Jag vill redan nu be om ursäkt för språket. Tröttheten ligger mellan mig och orden. BOKSMÄLLAN.

Hursomhelst.

Det här var min andra bokmässa. Och den var SÅ mycket bättre än den förra. Förutsättningarna så mycket bättre. Allt var inte helt nytt. Inte lika överväldigande. Jag var liksom beredd.

Jag har i år inte heller väntat på antagninsbesked från många av de spännande människor jag träffat. Det störde mötet med folk förra året. För mig. Ordentligt. Och det var troligen en starkt bidragande orsak till neurologiska störningar som ”ögonmigrän” och skrattkramp. Den pressen!

Med vetskapen att jag nästa år kommer att komma ut på Damm Förlag och då ha en tydlig roll på mässan kände jag mig lugn. Och fri. Det här blev mest en nöjesmässa för min del.

Jag hade dock velat stå mer i Hoi Förlags fantastiska monter och sälja Morgongåvan. Planen var att satsa på lördagen. Att då stå i montern mer eller mindre hela dagen. Istället låg jag utslagen på rummet med magknip. Mässans enda dipp.

Finmontern från ovan.

Moderator-uppdraget på lördagen gick finfint. Christer Ackerman och Thomas Dahlqvist förde en intressant diskussion om deckarvåld, som eventuellt får ett eget inlägg framöver.

I övrigt så ägnades alltså min mässa åt att mingla runt bland böcker och människor. Såväl dagtid som nattetid.

I baren på Park. Jag och Petra Jankov Picha med våra sanna jag. I mitt fall en boknörd som på senare år utvecklat en mingelpersona :-).


Kväll två var det alltså Damm-middag. En middag jag fixades in på i sista minuten. Av en vän med inflytande över sådana saker. Vilket jag är så glad över. Maten var FANTASTISK och sällskapet fint. Som alltid.

Och vad jag är än gladare över var insikten om att de som regerade och dominerade på dansgolvet senare på kvällen – det var Damm-gänget.

Sista kvällen hade Hoi middag för sina författare och medarbetare. Magknipen försvann och jag kunde till min stora glädje vara med på den. Här – Hoi-Erika och Malinthewriter:
image
Maten!
image
Eftersom Hoi-middagen krockade med Åsas enda kväll i stan, så hann vi prata alldeles för lite. Som tur är kommer vi att ses igen. Redan på lördag – hurra.

Ett par saker till. Först: om bokmässe-skor. Tricket är att de ska vara bekväma OCH snygga. Använde alla 🙂
image
Och så måstejag bara nämna det här med kändistätheten. Man ska egentligen inte hålla på och prata/skriva om det så mycket. För det är inte COOLT. Men nu är det ju så att jag inte ÄR cool. Så jag tar upp det ändå. Jag blir nämligen alldeles fascinerad, och väldigt trött i ögonen av, att stöta på Lasse Åberg och Lennart Hellsing i frukostmatsalen. Av att Lena Ph, Nanne Grönvall, Björn Ranelid, Mari Jungstedt, ja ALLA, trängs på Park. På mässgolvet kan man gå rakt in i Jan Guillou, Jessika Gedin eller Mark Levengood. Tommy Körberg sitter och spelar gitarr i lobbyn. Man åker hiss med Magnus Hedman och Bob Hansson.

(En parentes/tips här bara: börja inte konversera en kändis du hälsat på EN gång, som garanterat inte känner igen dig tillbaka, i en fullknökad och trång hiss. Det kan bli pinsamt. Just saying.)

Utmattade delade pernilla och jag tågvagn hem med bland annat Leif Pagrotsky och Thomas Bodström. Jag lekte Maria Montazami och plockade fram glansarsenalen.

Well. Det om människorna. Men kärnan i hela cirkusen är ju böckerna. Läsnörden i mig frossar i doften av böcker och känslan av att bläddra i alla dessa verk. Och bokhögen växer. Här: några nya inköp.
image
Well. Det var sammanfattningen av min bokmässa. I år.

Nu vill jag att ni går in till Pernilla och läser hennes reflektioner kring mässan. Som den också kan vara.

Själv ska jag sätta fart med redigeringen av mitt manus. Nästa år är min bok en nyhet på mässan. YAY!

PS Har redan bokat rum. DS