Liten knähund
Vid datorn 🙂
Har hon inte VÄRLDENS finaste öron?
Vid datorn 🙂
Har hon inte VÄRLDENS finaste öron?
Varg Gyllander kommer nu ut med sin fjärde (!) deckare på Massolit Förlag. Och det firades igår kväll i förlagets mysiga lokaler i Gamla Stan.
Jag och Vargen.
Eva – alias Boktokig, Varg och min kompis Jessica.
Dag Öhrlund och Hasse Aro.
Pernilla och Lina Forss.
Sofia Hallberg och Katerina Janouch.
Marthina Elmqvist på Massolit Förlag tillsammans med A nice noices Anna Von Scheele.
Dag Öhrlund med fru.
Sölve Dahlgren, någan jag var ohövlig nog att inte fråga vad han heter och Lars Rambe. Sölve och Lars från Hoi, såklart 🙂
Sedan gicks det vidare till Hotell Reisen och bilderna tappade en liten aning i kvalitet. Här kommer några ändå 🙂
Jag, Pinglan P, Sandra Gustafsson och en ny rolig bekantskap, nämligen Cristoffer Carlsson!
Hans-Olov Öberg från Kalla Kulor och Varg.
Hoi-Lars och jag.
Pernilla, Cristoffer och Olivera, som partyguidade oss genom kvällen – från början till slut!
På Fotografiska Museet. Vilken miljö. Vilken frukost. Och vilken bok Åsa Hellberg verkar har skrivit!
Författarinnan, pinglan och klippan Åsa:
Dag Öhrlund och Åsa.
Mycket blixtrar blir det 🙂
Simona.
Lars Rambe, Sandra Gustafson och Sölve
En något mindre suddig bild på Lars och Sölve 🙂
Simona och jag. Veeet att din bild säkert blev bättre!
Man måste älska Stockholm en dag som denna!
Ska bara bekanta mig med väskan lite 🙂
Jag sitter framför datorn med en slumrande valp i knäet. Hon snusar till ibland. Len. Lugn. Varm. Fin.
Om jag kunnat resa mig hade jag hämtat kameran…
Idag är det bara vi två. Barnen i skolan/på dagis och mannen på jobbet. Välbehövligt, skönt och väldigt rofyllt. När hon inte vill leka förstås. Då är det full fart framåt som gäller. Och passande från min sida så hon inte biter sönder så mycket vi har härhemma, inklusive mig 🙂
I helgen stannade jag hemma från två releasefester för jag ville vara med Barbie. Igår hade jag kraftigt motstånd mot att åka och repa. Kliva ner i en bunker – när sol, barn, man (som jobbat) och valp skulle vara hemma. Stort ”?” på det.
Som vanligt var det dock kul att sjunga.
Jag släppte ut och rastade Barbie vid midnatt innan vi klev till kojs, men ändå vaknade hon vid fem och behövde gå ut igen. Två gånger. Det här är verkligen som att ha en bebis. Även om den här lilla inte sover i våra sängar, som de andra – lite större – bebisarna 🙂
Ikväll är det rep med band två. Vi får se hur lätt det blir att slita sig!